Cecilia Charlotta

Bejjan skulle åka på sin årliga Danmarksresa igår, och det inkluderar givetvis att någon i vår familj åker med. Mamma blev den som fick ta semester för att köra henne. När väl Bejjan och mamma skulle åka passade Anders och jag på att åka med. Vi begav oss i ottan till Stena terminalen och klockan åtta sharp lämnade färjan bryggan medan vi intog en frukostbuffé.

        

Varje gång jag kommer på en Färja så förvandlas jag genast till det barn jag en gång var. Jätteglad, förväntansfull och ivrig. ÅÅÅ ja, enarmade banditer! ÅÅÅ ja, tax free (som inte är taxfree långre, men i alla fall)! ÅÅÅ ja, massa gott till frukost! Det sistnämnda blev dock en besvikelse, då frukostbuffén inte alls är densamma längre utan ytterst knapp. *Tacka vet jag hotellfrukostar som fortfarande är som de brukar vara* Anders och jag spelade air hockey i säkert 30 minuter, jag vann givetvis alla omgångar! :D

   

Vi bestämde oss för att åka till Skagan, *kors i taket vad oväntat*, när vi anlänt till Fredrikshamn. Vädret var helt underbart, klarblå himmel och sol, sol´, sol. Havet var turkosgrönt och man trodde ju inte precis att man var i Norden, utan snarare vid Medelhavet.

       

När vi njutit av havet en stund satte vi oss på Strandhotellet i Gamla Skagen och åt Lunch.  Det var verkligen ett jättefint, mysigt, charmigt och trevligt ställe med jättebra personal men desto mindre utbud på menyn. Hursomhelst, jag gillade verkligen stället och kommer att rekommendera det för någon som ska till Skagen. Vi satt ute i solen i tillvuxen sanddyna och hörde havets brus medan solen smekte våra ansikten och njöt.

        
        

Eftersom Bejjan inte hade sett den tillsandade kirke så åkte vi förbi den en sväng också. Mamma var helt säker på att den nu var helt igensandad, då hon var förra året och inte såg någonting. Själv höll jag fast vid att det måste vara omöjligt att den försvunnit helt på bara de 5 åren jag inte sett den. Självklart stod den fortfarande där och såg ut precis som den brukar. 

     

Tillbaka till Fredrikshamn bar det sedan, för att Bejjan skulle få handla allt det hon ville. Hon var lika ivrig som jag var på färjan när hon kom till köpcentret hon brukar åka till. Ur bilen flög hon och in i affären, hon hade så bråttom att hon inte ens hade tid att vänta på oss. :) Sedan skuttade hon omkring där inne i säkert 2 timmar och vände och vred på alla varor. Efter en timma var Anders och jag så trötta på denna affär (motsvarande Ica maxi hemma) så vi gick en sväng på gågatan istället. När vi kom tillbaka kom mamma med nyheten att vår färja blivit inställd och att vi då inte skulle kunna åka hem samma tid som planerat. Efter att checkat detta på hamnen fick vi ta ytterligare en tur, denna gången till Säby, i väntan på nästa färja tre timmar senare. 

Väl på färjan blev det middag beståendes av en liten liten buffé. Det satt ett gäng affärsresenärer bakom oss, varav en höll låda exakt hela vägen till Göteborg. Han tyckte att barn och ungdomar nuförtiden var ohyffsade och att det enda man kunde ha dem till var som cykelställ-man sätter dem bara med rumpan upp i maken. *hahah*

Tanken var att jag skulle på en liten aw i Göteborg på kvällen, men det blev ju ingenting med det. Istället kom jag hem till M klockan halv tolv och somnade pladask.

I torsdags shoppade jag loss-jag shoppade, shoppade och shoppade ännu mer. Kom hem med massa kassar och än mer kläder. Freeport hade en hel del "kontorskläder" som föll mig i smaken och Kungsmässan fick sig ett besök den med. Nu är jag 1 par skor, 1 trenchcoat, 2 kavajer, 1 par "finbyxor", 1 skjorta, 2 linnen, 2 par shorts, 2 kjolar, 4 klänningar och 1 tröja rikare. Antar att det får bli köpstopp på kläder ett tag framöver. Det värsta av allt är att jag inte tror att jag kommer använda vissa plagg jag köpte annat än just i kontorssammanhang. Anders som var med mig tyckte att jag såg ut som en flygvärdinna på Finn air i en av klänningarna. *hahahah*

I övrigt har veckan fyllts med jogging på längden och tvären, både min egen och 58 000 andra Göteborgares. Jag kom upp i 5 mil totalt. Den sista milen utfördes i jättekuperad slinga, ännu mer kuperad än Skatås (jo, du hörde rätt-det finns värreän 5 kilometaren där). I lördags var det emellertid inte jogging för egen del, utan för honey och hans syster som joggade Göteborgsvarvet. Själv satt jag nedslagen, med M:s föräldrar vid sidan om, och hejja på alla människor som passerade. Herregud va mycket folk! Helt galet var det, joggarna tog aldrig slut, utan välde förbi i en enda stor klunga i 4 timmar. När väl Marcus och Emelie hade passerat oss vid 10 km, åkte vi tillbaka till slottskogen och fick syn på en slagen hjälte. Inte konstigt att M var trött-att jogga i 25 graders värme tar på krafterna och att jogga 21 km i värmen gör nästan vem som helst vimmelkantig. 

   

Efter intag av thaimat traskade M och jag till C, M:s kompis, för att se på fotbollen. Rolig match tycker jag, trots att Bayern inte kom till några direkta avslut. Rolig var den framförallt för att en norsk kompis till C var där och la in sååååå himla sköna kommentarer hela tiden. Jag trodde jag skulle skratta ihjäl mig, men försökte hålla mig i schack eftersom jag inte visste om han menade att vara rolig.

Just det, sist men inte minst, jag ska tydligen bo i en 4 personsstuga i sommar. Den ligger i en stugby, så jag hoppas jag hittar några glada prickar där att hänga med nån kväll. :) Den 3:e juli är det värsta megafesten på en strand dit man bussas iväg-det ser jag verkligen fram emot. Du med M, eller hur? :)

...kanske inte på stört men snart. Efter diverse turer fram och tillbaka har jag nu en biljett bokad den 12:e juni. Den 14:e är det jag som beger mig från min lilla stuga till min praktikplats på SKF Aero Division:s inköpsavdelning. Himmel det kom verkligen flygande på mig, sånt som sällan händer-som inte borde hända. Det är väl meningen att man ska kämpa lite och anstränga sig för att själv söka upp chanser i livet? Nåväl, nu när den ramlade på mig så kunde jag ju knappast tacka nej. Egentligen vet jag nästan inte ens vad jag ska göra på tranieegrejjen, bara att jag ska undersöka samt utvecka leverantörskontakter och -kontrakt. *spännande* Ok, området i England som jag ska till verkar vara något av ett industriområde, men jag glädjer mig åt att den lilla ort jag ska bo i ligger vid kusten. 


Romantisk pir i Clevedon

Idag har jag fått lite väl mycket färg är jag rädd. På tal om rädsla- jag var ute och fick en stor dos åskterapi när jag joggade innan. *huuuuuuh* Jag har alltid varit ett nervvrak när det kommer till åska. Som liten gömde jag mig helst under ett bord eller i mamma och pappas säng, men idag stod jag utomhus, 5 km hemifrån och mötte den ansikte mot ansikte. Jag ökade farten så mycket jag förmådde, men åskan höll jämna steg med mig. Blixtar slog ner runt omring tätt följa av högljuda dunderknallar. En blixt slog ner precis framför mig och jag hann inte räkna till mer än ett-cirka 400 meter ifrån. *HJÄLP* Jag höll som bäst på att försöka hålla tårarna borta när jag joggade ikapp en utvecklingsstörd tjej som gick. Hon var om möjligt ännu räddare än jag, så jag fick minsann bita i hop och försöka visa mig mindre rädd än jag i själva verket var. Jag sa till henne att gå in på sjukhuset och vänta till dess att åskan slutat och sedan fortsätta att gå hem, vilket hon verkade göra. Själv fanns det ingen återvändo-jag var tvungen att komma hem till matchen. Jag överlevde och kom fram, men tror inte att jag är mindre rädd för detta väderfenomen nu, snarare tvärt om. Dessa dåliga erfarenheter...

Huuuuuh- me don't like