Påsk i norrland
På onsdagen gick M och jag ner till stan igen för att äta frukost på hotellet som vi blivit rekommenderade. Det var både mysigt och gott att sitta i godan ro och äta på lite allt möjligt. Tror nästan vi kan kalla det för brunch, speciellt eftersom jag inte hann med någon lunch.
När vi mätta och belåtna gick ifrån hotellet började M blöda näsblod, p.g.a. sin försylning. Inte sådär lite näsblod att det droppar ner utan detta sprutade nästan åt alla håll. Vi satte honom på en bänk vid stationen så det skulle sluta, men det verkade det inte vilja göra. Det blev en hel röd pöl under honom. Jag gissar att nästa person som besökte bänken funderade om där hade begåtts ett knivdåd.
M åkte i väg till begravningen och jag sprang runt som en galning på stan för att inhandla allt som skulle inhandlas. En svart klänning till begravningsmiddagen eftersom jag inte räknat med att gå på den, blommor, present, alvedon och lite annat. När jag kom tillbaka till Judits lägenhet bestämde jag mig för att jogga så att mina stela ben från bilresan kanske skulle mjukas upp. Efter släktmiddagen träffade vi Judit för en fika.
Torsdagen innebar även den bilåkande, kanske inte 80 mil men i alla fall 30. På eftermiddagen kom vi iallafall fram till Frankrike *dock inte det i syd*. Detta är tydligen en liten liten ort med kanske 10-20 invånare som ligger norr om Åre. Här skulle vi fira påsk i ett stort hus, som tidigare varit konferanscenter, med M:s släkt. Som tur var fick vi ett rum med dubbelsäng :) Tänkte att jag skulle ut och jogga efterson jag var så hiiimla trött redan kl 16. Efter lite vägguidning började jag jogga. De hade sagt att det bar uppför, men detta var minsann inte uppför som man tänker sig i vanliga fall. Det var brant och efter 2,5 km i uppförsbacken (och då var det verkligen bara uppför) började jag fundera på om de sagt till mig att ta denna vägen för att ta kol på mig. Jag menar det kanske inte var så populärt att vara 5 i bilen? Tänk om backen aldrig tar slut? Nääää, jag vände neråt igen och började sedan jogga åt andra hållet från huset istället. :)
Fredagen började med plugg innan m och jag blev hämtade för en scoterutflykt till fjället. M körde och jag höll i mig för allt vad jag var värd (ingen hjälm hade jag heller). Vi höll på att välta en gång och i ett par sekunder var jag helt säker på att M skulle hoppa av och låta mig åka vidare i ensamhet. Som tur var stannade han kvar på scotern och redde upp situationen *pust* Det var jättefint väder och vi höll på att få värmeslag i termobyxor och skidjacka :P En svalkande öl satt på sin plats även för en icke-öldrickare... Efter ett par timmar kände jag dock stressen över plugget så jag traskade hemåt för att få lite uträttat.
På påskafton var det pimpeltävling i grannbyn. Cirka 500 personer tävlade om att få upp mest fisk för att vinna 12 000 kr. Dessvärre fick vårt sällskap inte minsta fisk, men jag och några till vann i alla fall tröstpriser. Solbrännan lättades inte precis av det rödvin som dracks till kvällen... Hahhaa... :)
Föräldrarmiddag
Rädslan var dock obefogad och samtliga verkade ha det trevligt. Mer än ett gapskratt hördes ifrån matrummet när vi fixade i köket. :) *pust* Förrätt bestod av en klassisk skagentoat (thank god för detta enkla påhitt). Till huvudrätt blev det fläskffilerulle med stoltorkad tomat, basikika och mozarella i samt klyftpotatis, italiensk sallad och rödvinssås. Detta var verkligen uppskattat och det godaste som hade ätits på länge. Den kan verkligen rekommenderas om man vill lägga ned massa tid på att bjuda på nåt gott. Efterrätten bestod av morotskaka *jammie*
Jag antar att föräldrarna hade det trevligt, för de åkte inte hem förrän på småtimmarna... Då var vi så trötta, så trötta. Mitt uppe i en diskussion somnade jag och började svara m i sömnen. Vi pratade om nåt heeeeelt annat verkligen men jag svarade "jag tycker i alla fall att de som kan köra ska köra". När jag hade sagt det vaknade jag och höll på att skratta ihjäl mig. :D
Nu är c-uppsatsskrivandet i full gång. Metodveckan i skolan stjäl dock all tid, vilket inte är bra med ett krav på att skriva 10-15 sidor till på måndag. Jag förstår verkligen inte hur det är tänkt att man ska hinna. Inte gör det saken bättre att både jag och m är trötta som jag-vet-inte-vad... Kajsa, som jag skriver uppsatsen med, är lika trött hon. Jag antar att vi alla får skylla på våren...
Bilproblem
Jag hade gått upp i tid på fredagen, eftersom jag skulle hämta M:s mormor för att åka och storhandla tillsammans på Maxi. När jag satte mig i bilen var den dock stendöd och gjorde ingenting. Jag märkte att bakdörren inte var riktigt stängd och började då (med mina obefintliga teknikkunskaper) misstänka att det varit inbrott i bilen. Jag konstaterade dock snabbt att ingenting saknades och att det hade varit ruskigt snälla tjuvar, som till och med tryckt ner barnlåset på bilen när de gått ifrån den utan att kunnat tjuvkoppla den. När jag försökte låsa bilen gick inte ens det eftersom autolåset inte fungerade. Jag tyckte det var ytterst märkligt att allt slutat att fungera samtidigt när bilen mådde prima dagen innan. Efter ett tag ändrade jag mig angående inbrottet eftersom det verkade så märkligt att bilen inte ens fått en repa och att tjuvarna varit så snälla.
Det hela slutade med att M:s pappa kom och fick igång bilen på eftermiddagen och diagnosen löd "utladdat batteri". Jag fick order om att köra bilen minst 45 minuter, så jag gav mig ut på vägarna och utförde någonting som kändes som en övningskörning med sig själv. Har nog aldrig kört runt på måfå utan att få stanna bilen eller utan att ha ett mål. Ganska snabbt började jag oroa mig (i vanlig Anna-ordning) "tänk om jag får kärringstopp"... ..."då blir jag ståendes mitt i vägen och förstör framkomligheten för alla andra och vet inte vad jag ska göra". Efter denna insikt gav jag mig in på småvägar i bostadsområden och körde runt i 30 km/h. Inget kärringstopp blev det och nu mår bilen finemang igen.
M och jag gjorde en god middag med tomat- basilika- och mozzarellabruschetta följt av kyckling med mozarella, sås och klftpotatis för att sedan sätta på en film med en flaska rött till.
I lördags åkte vi till Mediamarkt för att kolla på en ny telefon till M. Givetvis köpte han ingen, trots att han gjort diverse jämförelser på internet innan. Det kan ta tid det där med mobiler, iaf om man heter M. Nåväl, vi åkte till Näset och spelade Badmington vilket både var roligare och jobbigare än jag trott. Vi tyckte själva att vi var riktigt bra för att vara nybörjare, men träningsvärken kom snabbt på eftermiddagen.
Kvällen spenderade vi hos M:s mormor och morfar, där även M:s syster var. Himmel vad mycket vi åt. Fisksoppa, rödvinskokta päron med vaniljglass, chips, godis, vindruvor och sedan rulltårta och kakor till kaffet. Mellan tuggorna tittade vi på melodifestivalen där näst bästa låt vann. Vi tyckte att danny skulle vunnit, men det blir nog bra med Saade också.
Söndagen blev lugn med plugg och jogging för min del och städning för M:s del.
Fest, ishockey, handboll, middagar
Väldigt lurig blick från killarna på det här kortet.
Sovmorgonen var välbehövlig i lördags. Vi gick inte up förrän klockan 12, då nästan hela dagen gått... Vi hann dock ändå med en sväng på freeport där M inhandlade 3 par skor. 2 svarta till sig själv på Scorett och ett par joggingskor till mig, som var min födelsedagspresent. Jag passade på att inviga dem på en gång med en 9 kilometare. Sedan blev det middag med räkor och laxsoppa följt av den nervrysande ishockeymatchen. Pust, vilken tur att vi slapp kvartla *pubilkintäkter ftw*
I söndags gick vi en solig promenad längs isen på tjolöholm med hela familjen inkusive Benzo såklart. Sedan åkte jag och M till Blomstermåla och åt en underbar lunch med solen skinandes och med utsikt över havet. För mig blev det en räksmörgås (som fick 5 av 5 i betyg, det kan ha varit den godaste jag ätit faktiskt) och ett glas vitt. M tog en köttbit med pommes för att ladda upp inför sin handbollsmatch.
Mätta och belåtna åkte vi vidare till Kullavik för att sedan åka tillbaka till Säro för matchen. M:s lag spelade riktigt bra och det var jättekul att se! De vann med 5 bollar mot Varberg, som inte alls var dåliga. :) Middagen väntade i Kullavik när vi kom fram, jättegod kyckling med parmaskinka i sås. Jammie! Efter maten fanns det inga krafter kvar, så vi åkte hem och lade oss.
Opepp
Ne, nu får jag sätta på lite uppåtmusik, så stämningen infinner sig... :)
Aldrig mer Café Caprese
Igår var Johanna, Siv och jag på Café Caprese för att äta en trevlig och god middag. Båda dessa förhoppningar införlivades, men jag mådde så himla dåligt efteråt att jag var tvungen att ringa M och åka hem. Jag vet inte vad det är med mig och mat på det stället, men det har alltid slutat på samma sätt. Antingen är det för att maten är så vansinnigt god att jag äter minst dubbelt så mycket som jag orkar eller så är det nåt lurt med maten eller vinet där. Det blir helt enkelt inte fler besök för mig på den restaurangen.
Idag står det Lönsamhet och Finansiering (i min ensamhet) på schemat. Tänkte även ta en promenad i det gråa och ruggiga vädret, får väl se om jag lyckas trotsa det... Funderar lite på att baka en cheese cake, till mitt största fan av denna kaka då han fyller år. Fest ikväll, och jag har Nada att ha på mig. *suck* Bor ju förvisso nära torget, men jag har tagit två rundor där nu utan att hitta ett enda plagg jag vill ha. *galet* jaja, jag kanske gör ett till desperat försök... ...som antagligen kommer sluta med att jag kommer hem en trasa jag inte gillar rikare...
Nåväl, dags att plugga...
Lägenheten
Här kommer lite bilder på lägenheten, såsom den ser ut nu. Det är beboligt, men inte riktigt klart. Nu har vi dock ingen brådska med resten, då vi känner att det är hemtrevligt som det är. Skönt, för nu kan vi ta det lite pö om pö när vi finner vilja, ork och tid.
Hall: 
Vardagsrum: 
Matrum: 
Sovrum:
Gäst-/arbetsrum: 
Kök: 
Badrum:
Inflyttningsfest
Timman innan inflyttningsfesten blev hur stressig som helst. Mamma och pappa skulle komma med pajerna, som jag bakat, klockan 16.00. Tidsoptimister som de är kom de 16.35, alltså bara 25 minuter innan gärsterna. Himmel vilken panik. Jag passade på att välta ut hela bålskålen, vilket inte gjorde gott för tidsbristen. Som tur var hade jag M:s syster som hjälpte mig med missödet.
Ytterligare ett misstag passade jag på att göra under kvällen. Vi hade satt in 2 pajer men kunde inte förstå att de aldrig blev varma. Efter 40 min var de inte ens ätbara. Marcus konstaterade att jag då bara hade satt på övervärmen i ugnen, som jag själv trodde betydde överugnen. hahaha. Det visade sig att vi bara hade en ugn... :)
Kvällen blev lyckad, tror jag av gästernas beröm att döma. :) Jag var förvånad att ljudnivån inte blev högre än den var med 26 personer, musik och lekar. Antar att vi har städade kompisar! :) Ingen polis och inte sura grannar kom att klaga under kvällen, vilket vi dock trodde när det oväntat ringde på dörren vid åtta. Det var dock ett par eftersläntare som var varnmt välkomna in. :) 
Fixa fixa fixa
För att ta en paus och komma ut gick jag till torget för att inhandla lite förnödenheter såsom tulpaner, vinster, vin och bär. På systemet snattade en gubbe som var efter mig i kön massa flaskor. Herregud vilket pådrag det blev. Det enda som saknades var polishelikopter och insatsstyrkan. Stackars, stackars honom. Han mådde inte så bra som det verkade...
Fick inhandlat ett par jeans på rean. De hade kostat 2000 kronor och skulle vara nedsatta med 70% enligt skylten, dock inte på prislappen. Efter lite argumenterande fick jag dem till 76%. *nöjd*
Nu ska jag fixa mat till etthelt kompani, närmare bestämt 30 portioner. Tittar man på ingredienserna ser det dock ut att vara till 300 stycken och jag gissar att det kommer kännas som ännu fler när jag väl får tummen ut att börja laga den... *suck* Bara jag inte misslyckas, skääääärpning! :)
Maskerad
I lördags åkte vi till Johanna och Anders för att käka och göra oss i ordning inför maskeraden. En Betty Boop, en blown i batman, en dracula och en Lisbeth Salander satte kurs mot Öjersjö. Nästan alla på maskeraden var utspökade, vissa mer än andra. Det fanns två jättejättejättefina Avatar, som säkerligen vann tävlingen om bästa klädsel. Mat och lekar hann vi med innan mitt öra gjorde kanonont och vi åkte hem.
Mamma och pappa fick så vackert komma förbi med pencillin på söndagen eftersom jag åkt på en öroninflammation. Med sig tog de Bejjan och Benzo för att visa lägenheten. Även M:s föräldrar kom förbi på en lunch.
Dålig tajming
Ja, vad mer hade man kunnat vänta av veckan än att just vara föryld. Fyyyy inte kul, och ingen bra tajming alls. Idag mår jag som sämst, vilket inte bådar gott inför kvällens middag med Anna och Anders samt morgondagens maskerad. Halsen känns som ett rivjärn och jag är allmänt hängig. Helst av allt skulle jag vilja ligga framför tv:n hela dagen med en stor portion glass-men det går ju inte heller... Plugget kallar och jag har riktigt dåligt samvete över att jag inte kommit igång med lönsamhet och finansieringsstudierna på riktigt ännu. :(
I onsdags var M och jag på secondhand där vi inte hittade mycket till outfitar för maskeraden. Kom dock därifrån ett par punkarskor och ett par jeans rikare. Lisabeth Salander here I come... :)
Igår fortsatte letandet efter passande utstyrsel efter en lunch med världens bästa, snällaste och sötaste mamma på Frölunda torg. För första gången i mitt liv har jag nu varit på Shock! hahaha. Jag fick i alla fall köpt ett nithalsband och lite svart smink att spöka ut mig med innan jag mötte upp Johanna för att ytterligare konsolidera och jaga klädsel. För min del blev det en ful svart hoodtröja, som jag aldrig skulle köpt annars samt låtsas piercingar. Johanna ska vara Betty Boop och Marcus slutade som Dracula med en cape, tänder, smink, krås och lite sånt. Det blir en spännande och udda skara som beger sig till Öjersjö på lördag. (Om jag nu är tillräckligt frisk det vill säga)
Busy weekend
I torsdags åkte pappa, mamma, Anders, M och jag upp till Stockholm för att vara i tid till begravningen. Tur att vi inte tog tåget eller bilen, kunde man konstatera med det väder och den snö som ställde till en hel del kaos i trafiken. Tacka vet jag flyget som går att lita på i ur och skur (nästan i alla fall).
På fredagen när vi skulle åka till kyrkan hade det kommit ungefär 2 decimeter snö. Vägen fram till huset var inte skottad, då det är en privat väg. Vi skottade av alla våra krafter, puttade på bilen - men ut kom den inte. Efter en dryg timmas arbete ringde jag till assistans för att bli upplockade av några släktingar eftersom det bara var 1 h kvar till begravningen började. Cirka en halvtimma senare hade vi fått ut bilen på egen hand, men så när som med livet som insats.
Det är inte så mycket att säga om begravningen. Jag har svårt att bedöma sådanna tillställningar eftersom jag mest tycker att de är jättejobbiga. En sak som är säker är att man blir helt väck i bollen efteråt i alla fall. Det gick verkligen inte att tänka eller göra någonting...
Släkten samlades på lördagen igen för att äta middag på Ljusterö krog innan vi åkte tillbaka mot flyget som tog oss hem. Då var det direkt till Operan för att se Sunset Boulevard som vi fått i julklapp av M:s föräldrar. Till skillnad mot de kompisars omdömen jag hört av den, tyckte vi att den var bra. Duktiga sångare och behaglig story, så när som på slutet som jag inte riktigt blev klok på.
I söndags fixade vi i ordning lite hemma. M satte upp gardiner och jag nålade dem och tvättade skåpsluckor samt städade en del. En sväng till Ikea blev det också där vi trängdes med resten av Göteborg. Vi kom därifrån något rikare på hemsaker i alla fall: En strykbräda, en bäddmadrass och massa annat som slang ner i vagnen :)
Vi åkte till M:s mormor och morfar för att laga middag som vi hade införskaffat på vägen. Det blev fläskfile i svampsås med klyftpotatis och sallad. Jag tror de uppskattade det :)
Våldsam natt
Vi gick och lade oss igårkväll i vanlig ordning, men eftersom det kliade överallt utav bara tusan gick jag och lade mig på soffan i hopp om att kunna somna i allergins frånvaro. När jag låg där som bäst och höll på att slumra in hördes det massa oväsen från våningen över. Det eskalerade och lät till sist som om saker kastades i golvet följt av tre panikartade och höjljudda rop på hjälp. Jag gick in till Marcus och sa att vi minsann fick göra någonting. Men vad? Gå upp och riskera att råka illa ut själv? Ringa polisen, men hur kunde vi veta vad som skedde där uppe? Jag tog i alla fall på mig för att vara beredd, medan jag tänke på vad vi skulle göra. Efter ett tag blev det dock tyst, så vi avvaktade. Jag gick och lade mig igen, men kunde inte somna. Blev det inte lite FÖR tyst? Tänk om någon råkade illa ut? Tänk om någon var skadad? Tänk om någon var död? Eller var det någon psykisk sjuk kanske, som kastade saker och skrek? Suck...
När jag vWaknade i morse kunde jag inte släppa det, så jag ringde till mamma som sa att vi skulle ha ringt till 112, och att i värsta fall kan folk bli mördade". Tack för den. Jag ringde till polisen för att se om man kunde göra någonting i efterhand och förhörde mig om vad man ska göra om det återupprepas. Till besked fick jag, precis som mamma sa, att ringa 112 direkt när vi hör nåt nästa gång och att de då åker ut direkt eftersom det var en förstahandsprioriterad utryckning. Usch, de ropen på hjälp var inte att leka med. Jag tror inte jag skulle kunna härma dem, så panikartade, höga och hjärtskärande. Och vad gjorde vi? INGENTING!!!!!!! Fyyyyyyy va dåligt, jag skäms! Förlåååååååt! Nu ska jag minsann sova med mobilen i handen så att jag kan ringa omedel bums om det händer igen.
Pirrig
Nu känner jag mig helt konstig verkligen. Pirrig liksom. Som när man ska på dejt med nån man är intresserad av för första gången. Så kan man ju i och för sig känna om man verkligen ska på dejt eller dylikt, men så är inte fallet för min del. Här går jag runt och pakar efter en joggingtur helt i min ensamhet utan tillskymtelse av kille. Och nej, det är ingen jag tänker på som får mig att känna så. Marcus älskar jag jättemycket, men det var länge sedan pigget försvann och ersattes av nåt lugnare, säkrare och mer livslångt.
Jobbiga dag
Jag tänkte att jag kanske behövde lite luft och tog mig ut på en långpromenad, om inte annat för att tänka och känna efter. Det tog ungefär två timmar att komma runt och så värst långt blev det inte. Trodde i ärlighetens namn att jag skulle svimma. Som tur var tog jag mig hem lite klokare i min eftertanke men framförallt sämre. Jag läste en halvtimma innan jag somnade med boken över mig för att inte vakna upp på tre timmar.
Nu ska jag snart hämta min brunbrända och utvilade familj på flygplatsen *suck*. Det ska i och för sig bli en lättnad eftersom jag slipper vara både hus-och hundvakt. Nu gäller det bara att göra sig av med resten av ryggsäcken som varit alltför tung att bära på.
