Anonymt eller personligt?
38 mail senare...
... ja man har en del att pyssla med när man ger sig in på det här. Det var ju dock min avsikt, att ha någonting att göra medan jag är sjuk. Det kostar 350 kronor för en månad, jag trodde verkligen inte att jag någonsin skulle betala för att dejta- men se där, det gjorde jag. Det är ju trots allt inte ens tre inträden på krogen... Och det har gett mig sysselsättning och social kontakt i 24 timmat nu... =) Sen skulle det ju inte skada om jag verkligen hittade någon, vilket jag giivetvis vill. Jag är trött på att vara singel, det var kul i början men nu räcker det. Jag lägtar efter att vara kär, att älska någon, att lita på någon till 100%, att dela livet med någon, göra vardagssaker och uppleva speciella tillfällen med någon, bry mig och och ta hand om någon, värdera hans liv lika mycket som mitt, "vara beredd göra mig liten för att han ska bli stor", att ta del av och låta någon ta del av det jag gör utan denna någon, mysa och gosa, slappa, prata, äta middag tillsammans, tända ljus och gå på parmiddagar... ... ja ni hör-jag saknar allt!!!
Hahah, jag tycker att det är lite missvisande. Match slogan är; "Möt den du söker anonymt". Jag tycker det är precis tvärt om, jag tror inte jag varit så öppen med vem jag är när jag träffat någon som jag är där. Efter ett mail eller två kan man komma in på riktigt djupa samtal inom diverse olika områden. Vill man vara anonym ska man nog inte testa internetdejting. Vad är vitsen med att inte visa vem man verkligen är om man vill träffa någon? Man sätter ju sig bara i en ändå stor risk-dels att bli tagen för någon utan personlighet eller att bli avslöjad för att vara någon annan när man verkligen ses. Ne för mig gäller, alla kort på bordet när tillfälle ges. :)
Hahaha... det var lite lustigt, en killkompis kom upp på listan som potentiell match... =) hahha, vad gör man ?-Skrattar, säger Hej och önskar honom lycka till! ;) haha, göteborg är inte så stort... =)
... ja man har en del att pyssla med när man ger sig in på det här. Det var ju dock min avsikt, att ha någonting att göra medan jag är sjuk. Det kostar 350 kronor för en månad, jag trodde verkligen inte att jag någonsin skulle betala för att dejta- men se där, det gjorde jag. Det är ju trots allt inte ens tre inträden på krogen... Och det har gett mig sysselsättning och social kontakt i 24 timmat nu... =) Sen skulle det ju inte skada om jag verkligen hittade någon, vilket jag giivetvis vill. Jag är trött på att vara singel, det var kul i början men nu räcker det. Jag lägtar efter att vara kär, att älska någon, att lita på någon till 100%, att dela livet med någon, göra vardagssaker och uppleva speciella tillfällen med någon, bry mig och och ta hand om någon, värdera hans liv lika mycket som mitt, "vara beredd göra mig liten för att han ska bli stor", att ta del av och låta någon ta del av det jag gör utan denna någon, mysa och gosa, slappa, prata, äta middag tillsammans, tända ljus och gå på parmiddagar... ... ja ni hör-jag saknar allt!!!
Hahah, jag tycker att det är lite missvisande. Match slogan är; "Möt den du söker anonymt". Jag tycker det är precis tvärt om, jag tror inte jag varit så öppen med vem jag är när jag träffat någon som jag är där. Efter ett mail eller två kan man komma in på riktigt djupa samtal inom diverse olika områden. Vill man vara anonym ska man nog inte testa internetdejting. Vad är vitsen med att inte visa vem man verkligen är om man vill träffa någon? Man sätter ju sig bara i en ändå stor risk-dels att bli tagen för någon utan personlighet eller att bli avslöjad för att vara någon annan när man verkligen ses. Ne för mig gäller, alla kort på bordet när tillfälle ges. :)
Hahaha... det var lite lustigt, en killkompis kom upp på listan som potentiell match... =) hahha, vad gör man ?-Skrattar, säger Hej och önskar honom lycka till! ;) haha, göteborg är inte så stort... =)
Kommentarer
Postat av: Emma Tolf
aaaaaaaaaaaaah spännande. Vi måste reflektionspartna snart känner jag:)
Trackback
