Föreläsning onsdag, tankar...
Föreläsaren började att upplysa om att människor har olika inkomster. Intressant, eller hur? Sedan fortsatte han att dela in Sveriges befolkning i tio lika stora delar. De som tjänade minst fick en stapel och så vidare till den tiondel som tjänar mest-notera att detta helt godtyckligt utan siffor eller statistik. Jätteintressant verkligen...
Vidare undrade han vad som föranledde att inkomstskillnader finns. Själv menade han att det beror på klass (vilket han inte gav någon definition till). Vad han däremot berättade för oss var att överklassen lever på underklassen och att det finns en stor konflikt mellan klasserna. De rika framstod, av honom att döma, som egoistiska, elaka likt monster som med alla tillbuds stående medel försöker disiplinera underklassen att hålla sig där de ska. Vidare menade han att människor i underklassen inte har möjlighet att ta sig därifrån och citerar Marx;
"Människor skapar själva sin historia,
men de gör det inte efter eget gottfinnande,
inte under omständigheter de själva valt
utan under omständigheter som är omedelbart
för handen givna och som redan existerar"
Nu till det galnaste av allt; "är man realist så tycker man så här" (alltså ovanstående). Jag kunde knappt vara tyst, men klarade mig ändå. Jag tycker inte så där och jag är definitivt realist! Men jaja... Och det var i princip två timmars föreläsning.
Jag tycker att hela klassdefinitionen fallerar i takt med globaliseringens framfart. I utnytnyttjar de som föreläsaren ansåg vara den svenska underklassen i sin tur människor i tredje världen. Var är t.ex. tröjan som de flesta av oss köper på H&M producerad? Jo i ett fattigt land av arbetskraft som jobbar nästintill oavlönat. Slutsatsen blir att de svenska låginkomsttagarna såväl som höginkomsttagarna utnyttjar de inkomstskillnader som finns. Konflikten som uppstår skulle snarare finnas länder emellan eller mellan olika delar av världen. Ska några utnämnas som underklass anser jag det vara tredje världen länders fattiga befolkningar.
Många av våra lågutbildade arbeten kommer inom en snar framtid att utföras av arbetskraft från andra delar av världen-billig arbetskraft. Detta kommer i sin tur leda till att de lågutbildade i Sverige måste börja konkurrera genom t.ex. vidareutbildning eller radikalt sänkta löner. Både produkter och tjänster kommer bli billigare vilker gynnar många. Tredjevärldenländerna får chans att utvecklas, utbildas och starta upp näringsliv även på hemmaplan. Dessa länder kommer i takt med det ökade välståndet kunna bygga upp skolsystem, sjukvård och andra tyrgghets och välfärdssystem. Detta som tidigare nämnts på bekostnad av de som saknar kvalificerad akademisk utbildning eller motsvarande i västvärlden.
Jag frågar mig, varför ska vi motverka denna utveckling som jag tror kommer gynna fler än den drabbar- en utveckling som ger världens fattiga en chans till bättre välstånd?
Om grundantagandet är att alla människor är lika mycket värda-hur kan man då legitimera en åsikt eller politik att se den svenska "underklassens" intressen på bekostnad av en radikalt större grupp som har det avsevärt mycket sämre?
Vidare undrar jag hur föreläsaren kan påstå att det finns en sådan kraft i dessa klasser att de inte går att förändra sin situation som individ i någon grupp. Vi har ett skol- och utbildningssystem som gör det möjligt för varje barn, elev och person att skaffa sig en akademisk utbildning (delvis tackvara csn). Med en adekvat utbildning och rätt inställning kan vem som helst söka och konkurrera om jobb.
Genom att se livet och samhället ur föreläsarens ögon är varje individ som är född i en låginkomsttagarfamilj chanslös och blir offer för den struktur han tycks se. Blir denna illusion sanning har vi fått ett problem.tack vare stämpling.
Vad som borde förmedlas till alla och en var är att alla kan, vi har ett system som tillåter det och som faktiskt till och med uppmuntrar det. Däremot är det upp till varje person att själv ta det beslutet och själv genomgå en utbildning. Samhället har ett ansvar (som jag ser det) att möjliggöra för alla att utbilda och utveckla sig-sen är det upp till individen om hon hör detta.
Varför måste det vara fel att välja ett arbete som inte ger så stor inkomst? Är det inte att undervärdera arbetet såväl som människan som utför arbeter? Vilket jobb en person handlar även om livsprioriteringar och preferenser.En person kanske väljer ett arbete på bandet på en fabrik för att han vill det. han kanske är intresserad av teknik, gillar det förutsägbara och vet vad han ska göra och hur många timmar han ska jobba. En annan person kanske värderar familj högre än karriär och tar ett jobb som passar bättre med tanke på familjen. Nästa person kanske är beredd att jobba 60-80 timmar i veckan och även ta risken det innebär att starta eget.
