Helgen som var
Har visst varit lite dålig på att blogga denna helgen också. Men jag hade ingen tillgång till dator, eftersom min är på service. Hoppas att den kommer tillbaka nästa måndag och är glad och snabb som aldrig förr! =) Dessutom vore det riktigt najs om försäkringen täcker kostnaderna. Hur kul är det att lägga ut en massa pengar dels på försäkring och dels på onödiga kostnade som uppstår när mackapären plötsligt inte vill fungera? Jag tog faktiskt en jättedrulleförsäkring, när jag köpte den, som skulle täcka allt utom att den gick sönder eller blev stulen utanför hemmet. *nöjd*
I lördags tog jag en shopping runda och hittade bland annat en söt klänning. 
Kvällen spenderades på en rättså lugn fest hos Andreas. Han har verkligen en fin lägenhet, som är lagom stor mysig. Hade en liten plan om att jo klokan och co för en utgång, men klockan sprang i väg och ingen av oss var så pepp på att gå ut. Dessutom har vi båda dragit på oss en ny förkylning, om än i lightvaritant. 
Hur gulligt är det inte att ta bussen från Eriksberg och tomxi tillbaka hem igen, bara för att fyllekäka på Max? *hahah* När vi hade satt oss ner på ett rätt tomt max och börjat vår update om livet blev det bara galnare och galnare. En kille kommer ensam, med sin bricka i högsta högg och styrde sina bestämda steg rakt emot oss längst bort i en tom del. Han satte sig med en duns precis bredvid oss, helt själv och började käka. Jag försökte förklara för Leila att canal+ och tv4+ inte är samma sak, när han vände sig mot oss ungefär 20 sentimeter från våra ansikten och nickade med värsta konstiga grimasen. Sedan fortsatte han att lägga sig i allt vi sa och inte ge oss en lign stund. *påtänd skulle jag gissa*
Blev riktigt rädd när Leila frågade om det var lugnt att gå hem själv och han glodde ännu mer. Eeeeem: nej det är inte okej att gå hem och bli våldtagen av honom! Vi skyndade oss att äta upp så vi slapp den "jobbigajäveln". När vi skulle slänga vårt skräp hör jag en kille säga; "Anna"!!! Jag vände mig om för att se vem det var, men kunde inte placera ansiktet. Jag stod där som ett fån och tänker; Shit va pinsamt, jag borde verkligen känna honom. "Ja, Anna jag pratar med dig? Hur är det?". Jag stod nog där i en minut med världens dummaste ansiktisuttryck och fick inte fram någonting. Efter ett taf insåg jag att jag verkligen inte kände honom och då blev jag istället rätt. Värsta påträngade och jobbig. Nej, tack-därifrån går jag inte själv. 
Vaknade på söndagsmorgonen av att supportergäng kom med tåget och förde ett himla liv *precis som det ska vara i ett smavgörande*. Insåg ganska snabbt att jag hade sovit alldeles för länge och att jag inte skulle hinna med de planer jag hade gjort. Dessutom hade jag varken dator eller mobil, då mobilen gick på slutrefrängen och ingen laddare fanns att tillgå. Som tur var räddade Andreas min bakis-fotbolls-eftermiddag och lät mig se den där. *tack*
Första halvlek var ju inte fy skam, vi ägde helt enkelt! Riktigt bra fotboll och spännande så det förslog. Sen kom den andra halvleken där vi inte alls spelade bra. Riktigt dåligt! Kändes som om vi inte ens spelade defensivt på resultat utan som att vi hade sålt smöret och tappat pengarna redan innan vi släppte in 1-1 målet. Inte ens det fick oss att tända till igen, utan vi gav helt enkelt bort segerpokalen nästan frivilligt. Och till AIK!!! Kan det bli värre!!!
Ja det kunde tydligen bli värre. Jag fick gå runt, runt, runt i Kallebäck (det är inte så stort) i 45 minuter innan jag blev hämtad. Omänskligt kallt och sur, arg och besviken. Jippie. Som tack för det fick jag en förkylning också...
Men det är inte hela världen, bättre än att vara mag sjuk :D Ni kan jag gå runt i mjukiskläder hela dagen, dricka te, se på tv, surfa, lägga pussel (pensionärsvarning på det), läsa annat än kurslitteratur och pyssla. Skola blir det inte idag för min del... ...men det gör inte heller nåt eftersom det är utvärdering. Jag har utvärderat allt under kursens gång FFS. Tror inte det är någon som kunnat undgå var jag står i den fråga... :)
Asså, jag tror inte att ni som inte pluggar med oss i Hammarkullen förstår hur jobbigt det verkligen är. Vi är 26 helt olika personer som umgås 9-16 varje vardag. Läs inte umgås såsom umgås med kurskamrater-nej här ska vi ha samma kultur och vara ett med gruppen hela tiden. Ett hammarkullenkollektiv helt enkelt, med allt vad det innebär. Pratar man med en kille i klassen är den allmänna uppfattningen att man verkligen är intresserad och att det kommer hände någonting seriöst. Säger man någonting i allmänhet på t.ex. facebook verkar folk tro att det är riktat till dem-som om man inte har ett annat liv utanför skolan med andra kompisar??? Jag är så trött på att det tas för givet att Hammarkulleklassen är hela livet och att allt kretsar kring den. Seriously vi har ju inte ens valt varandra. Nu låter det som om jag inte tycker om någon i min klass, men så är det inte. Jag tycker om många! Men som personer och i rätt sammanhang. =)
