Delar ur min plattform (syn på studierna, reflektion, värderingar osv.)
...Till socionom sökte jag därför att jag vill arbeta med människor och deras livssituationer. Jag tror på människan och hennes kraft samt vilja att leva ett harmoniskt och kärleksfullt liv. Ibland kan hon, i olika faser i livet, behöva hjälp och stöd för att ta sig vidare ifrån situationer som uppstått och det vill jag hjälpa till med.
Jag tror att min största personliga resurs, i ett arbete med människor, är min kärlek till människan och livet. Genom att uttrycka detta tror jag att man skapar tillitsfulla och givande relationer med såväl vänner som klienter.
Att jag valde Hammarkullen berodde främst på att jag ville få en bredare syn på levnadsförhållanden och livet, än det jag själv upplevt. Jag hade aldrig tidigare varit i en förort och inte heller umgåtts mycket med invandrare. Dessutom ansåg jag det vara en stor fördel att få komma ut i verkligheten genom att integrera teori med praktik...
...Klassen för mig är ett mysterium utan dess like. Jag har aldrig tidigare varit en del av en grupp så olika mig själv som vår klass. I klassen är de flesta alternativa, och enligt min mening har många ett behov av att utåt sett visa sig unika. Det som för mig förknippas med vanligt, är inte vanligt i vår klass. Jag börjar tro att jag hör till en mycket liten skara som politiskt delar åsikter med det högra blocket.
Mitt största problem i klassen är att jag vägrar vara en del av ett kollektiv. Jag är ytterst mån om min personliga vilja, välbefinnande och behov. Detta gör det svårt för mig att umgås med hela klassen, då jag upplever att flertalet vill ha en gemenskap, som inkräktar på mina värderingar och min livssyn. Jag går denna utbildningen för min skull; för att jag ska inhämta kunskap och erfarenheter, för att jag ska växa som person och för att jag ska få en god grund att stå på i min framtida yrkesroll.
Jag valde inte denna utbildning för att ta hand om andra studenters problem. Jag är själv en student som i framtiden vill arbeta med människor professionellt. Jag valde inte heller denna utbildning för att anpassas in i en grupp där alla har ansvar för varandra. Vidare får jag uppfattningen av att många i klassen har som mål att den ska fungera liknande familj, vilket inte heller är min önskan. Mina värderingar bygger på individuellt ansvarstagande och det tycker jag frånses i klassen.
Jag upplevde indelandet av reflektionspartners som politiskt inkorrekt. Hur är det möjligt att utifrån ett visst antal kriterier säga att folk är olika varandra? Enligt mig är det just detta ett omfattande problem som bör motverkas: att utifrån fördomar, stereotyper och andra kategoriseringar tala om för människor att de är olika varandra.
Every person is in certain respects:
"Every person is like all other people
Every person is like some other people
Every person is like no other people"
Problemet som uppstår genom denna kategorisering är att dessa fördomar och stereotyper späs på, i stället för att suddas ut. Man visar omvärlden att grupper av människor är olika, fastän en stor variation kan finnas inom gruppen. En variation som inte sällan är större än den som finns mellan grupperna. Detta går stick i stäv med min syn på den unika individen, och att alla individer har någonting att tillföra oavsett socialt sammanhang...
...Malcom Payne gav en överblick över vilka teorier som används idag och hur dessa ser ut. Det psykodynamiska och systemteoretiska perspektivet intresserade mig mest av de författaren lyfte fram. Detta eftersom jag tror på människan som en unik individ, som är så komplex att grupperingar och kategoriseringar i största möjliga mån bör undvikas. Givetvis inser jag att flera faktorer påverkar varje människa och är därför intresserad av att läsa om grupper, familjer, och samhälle.
Hur individen ifråga själv tolkar sitt liv, sin värld, sina relationer, sina erfarenheter, sina möjligheter, sina problem och sig själv är en mycket viktig grund i arbetet med människan. Att utgå ifrån varje hennes högst personliga livssituation, personlighet och historia tror jag är viktigt. När individen känner sig unik och respekterad växer hennes självkänsla och självförtroende. Detta leder till att hon får en bättre möjlighet att ta itu med sina svårigheter och problem, för att kunna skapa sig, ett för henne, mer tillfredsställande liv. Genom att se individen och stärka henne i synen på sig själv och sin förmåga växer hennes egen vilja och ansvarstagande fram...
