Jejjes kalas och gamla minnen

Infann mig allra först hos Jejje. Hon fick en likadan svart kofta (som jag köpte grå till mig själv). En riktigt varm och gosig sak att slänga på sig när man är på myshumör, eller när regnet piskar i backen en mulen höstdag. Jejje och hennes mamma var mitt uppe i pizzabaket-och jag som inte fattade att vi skulle käka mat på kalaset… Åt ju självklart mat hemma innan jag begav mig. För min del bölev det lite sallad och äpplekaka till fikat.


BÄSTA!!! ♥ ♥ ♥

När övriga gäster gått åkte Cristian, Jejje och jag till Kungsbacka och hyrde film. Vi såg 17 again-eller de såg och jag sov typ. Jag var verkligen heeelt död! Försökte hålla öponen öppna, men det gick bara inte…

Tror att det tar på krafterna att hänga med energiska 13-åringar i en vecka. De sprudlar verkligen och man anpassar lätt in sig till att bli lika sprallig och ha samma fart som de. Men när man kommer hem till hemmets lugna vrå, har musten verkligen gått ur än. Jag är helt enkelt inte 13 längre, men lika glad för det…

7:an… Vilket litet helvete det var. Jossan och jag var anti allting-nästan anti oss själv också. Livet gick ut på att tycka så illa om skolan och lärarna som möjligt. ”rätt” kläder fick man tjajta sig till av sina föräldrar. Adidasbyxor och jazzbyxor med en hårslinga som skulle vara mitt framför ögonen. Mobbing var en daglig företeelde på skolan och det brydde man inte sig så mycket om.

Själv var jag inte bättre- på gymnastiken när jag var en riktig bitch. Disco var för töntigt att gå på, så på kvällarna hade man inte mycket att göra annat än att hänga runt på olika ställen. På dagarna sprang vi runt på Kungsmässan. Vi spanade på snygga killar, helst de som spelade hockey och var ett par år äldre. En och annan fest, för att ha någonting att prata om i skolan på måndagen som följde. Redan på den tiden skulle man ha gjort någonting på helgen. Det var inte  helt ok att bara vara hemma med mamma och pappa.   

Tacka vet jag teamåkningen och fotbollen, som gav mig en vettig sysselsättning- i alla fall på den tiden. Dansen
blev under ett halvår ett måste för alla tjejer i klassen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0