Cecilia Charlotta

Jag fattar inte vad som hant med mig, min kropp har helt fatt flippen. Jag lipar for allt och ingenting, ibland fastan jag inte kanner mig tillrackligt ledsen alls-skitjobbit. Nar M och jag satt i bilen pa vag till Cornwall sag jag en liten hund som bara hade tre ben, tararna rann *stackars hunden*. Jo givetvis var det synd om hundern, jag sager inte det bara att jag overreagerade en smula eller tva kanske. Forra veckan grat jag av okand anledning, tarar bara kom helt enkelt... Igar grat jag for att marcus skulle aka idag och idag grat jag for att han skulle aka idag (och da inte lite grat). Jag fick minsann forsoka ga hem ifran jobbet for dar kunde jag ju inte sitta som en annan lipsill. Det skulle ju blivit oversvamning eller nat pa kontoret om jag stannat. Mammas teori ar att jag ar trott, och den later mycket rimlig. jag ar verkligen megatrott-men maste jag vara sa gratig for det???????