Att träffa nya kompisar
Det är lättare sagt än gjort att träffa nya kompisar om man inte är i rätt situation. Man träffar lätt nya kompisar om man börjar ett nytt intresse, ny skola och genom redan existerade kompisar. Om man kommer ensam och hoppar in i ett samhälle är det desto svårare. Alla på jobbet har ju redan bra nätverk och fullt upp med allt, precis som jag själv i vardagens Sverige. Då har man inte precis samma behov av att lägga ner energi på att söka nya vänner. Xavier är ju från frankrike, så han har hamnat i samma situation som jag här - men vi är ju i alla fall kompisar. Dock har han varit i Frankrike sedan i fredags och kommer inte tillbaka förrän på tisdag. Så vad gör man? Sitter i sin stuga och hoppas att tiden ska gå? Nä, inte riktigt ett alternativ - det låter alldeles för deprimerande.
I fredags gick jag ner till en pub vid piren för att känna stämningen och kolla på England-Algeriet. Jag köpte ett glas vin och satte mig tillrätta. Efter ett litet tag började en kille kolla på mig titt som tätt, vilket jag märkte och tittade lite tillbaka. Det är ju trots allt roligare att sitta två… Efter ytterligare en liten stund kom han och satte sig vid mig. Det visade sig dock att han inte riktigt var ute efter att vara kompis, varpå jag blev tvungen att gå ifrån puben och vidare till en annan.
På SKF har personalen lite svårt att inse min ålder. De rekommenderade en pub som skulle vara bra, och det var till den jag gick efter första halvlev. Väl där insåg jag att det var knökat med folk, eller rättare sagt riktigt packade 16-18åringar. De kunde verkligen inte hålla blicken fäst vid tv:apparaterna… *Hjälp* Efter matchen ställde jag mig vid baren. Det dröjde inte länge förrän bartendern presenterade sig och pratade lite. Han verkade jättetrevlig-verkligen, och sa att han slutade om 20 minuter om jag ville vänta till dess så att vi kunde prata lite mer. Jippie tänkte jag- en blivande kompis! När vi satt oss tillrätta var det första han frågade om jag hade pojkvän *suck*. Jag sa såklart som det var och han sa, jaja: han är ju hemma nu, eller hur? Det var den kompisen det…
På lördagskvällen gick jag till puben här på anläggningen eftersom jag inte orkade gå ut, ut och med fredagens erfarenhet i bagaget. Där var det i alla fall i sin ordning. Jag pratade med mannen som jobbar i receptionen en hel del. Han ser precis ut som Peter Haber, fast i smalare variant: Btw-det är med honom jag ska på gayklubben (ja, han är gay). Vidare bondade jag lite med tjejen i baren, som är lika gammal som jag och verkade trevlig. Sen var det massa annat trevligt folk där, men de träffar jag nog inte igen…
Ingen ny kompis direkt- Jejje och jag har varit kompisar i 22-23 år.
