Resfeber

I söndagskväll bjöd Johanna och Anders mig och M på middag. Hemifrån M är det bara 1 min gångavstånd hem till dem, så det var nära och bra. :) Vi fick grillat nötkött utan närmare beskrivning då ingen av oss visste vad det kallades. Till det serverades grillad majs, en jättegör bulgur"sallad" och rabarberpaj till efterrätt. *jammie* Är lite avis på deras lägenhet, jag gillar verkligen planlösningen som är något annorlunda de flesta andra. Lägenheten är långsmal och har en stor fin uteplats. Inte går det att leta lägenhet i samma område och förvänta sig få en lika fin uteplats heller, för deras är den enda som har en. Mycket trevligt att träffa dem i alla fall. De kunde ju inte komma i fredags, men som Johanna sa "Det blir nästan mer kvalitetstid tillsammans så här".
       
I måndags gick jag Göteborg och rike runt. Det vara i alla fall så det kändes. Först traskade jag till Olskrokstorget, för att sedan sätta fart hem till mig. Väl där checkade jag läget, tog med mig hela kylskåpet och en massa kläder och gick hem till M igen. Shit, Sankt Pauli trappor med 15 kg extra tog på krafterna. När jag väl kom innanför dörren kom jag på att jag glömt slänga soporna. *suck* har ingen större lust att komma hem till en lägenhet som välkomnar mig med att stinka så att hela huset behöver saneras. Ne, tillbaka igen. Vidare gick jag till Ica fokus och handlade en massa mat till M, som jag senare lagade 14 lunchlådor på. M tackade genom att färga min utväxt och sedan tittade vi på komissarie Winter innan vi stupade i säng.

I går åkte jag hem till Kungsbacka för att kunna plocka upp Mamma på flygplatsen. Nu har M precis åkt, och jag är i backar tagen. Bara 3 dagar kvar nu, inte ens det... :S OMG! Jag förväntar mig ingen hejdundrande sommar precis. Snarare tror jag att jag kommer att rå om mig själv i min lilla stuga och jobba häcken av mig på dagarna. Hemlängtan kommer jag garanterat ha, det har jag ju redan nu-innan jag ens kommit iväg. Separationsångesten har även den slått till i förtid, jag börjar nästan gråta när jag tänker på avskeden på flygplatsen. :'( Å andra sidan kan Englandsvistelsen nog inte bli så mycket värre än så här-ju mindre man förväntar sig desto mer överraskad kan man bli positivt. 

   

 
Middagen hos Johanna och Anders

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0