After work
I fredags hade jag föreläsningar hela dagen. På lunchen skulle jag åka till apoteket för att fixa någonting till mitt brännsår på fingret och det blev minst sagt en krånglig historia. Jag fick gå därifrån utan medikamenter för att ringa till en läkare och sedan försöka gå dit på eftermiddagen igen. Med andan i halsen kom jag tillbaka till skolan med en lunchsallad att kasta i mig i hundranittio.
När skoldagen var slut var jag så slut och trött på all administration med läkare och apotek att jag åkte hem direkt. Väl innanför dörren ringde läkarsekreteraren och sa att jag omedelbart var tvungen att åka tillbaka till apoteket, och då inte det närmaste apoteket utan samma apotek som jag gått till på lunchen. Läkaren hade kontaktet apotekspersonalen och gett klartecken om att ge mig produkterna ifråga. *suck* det var bara till att kasta sig iväg igen för att återigen sätta sig i mastodontkön. Efter 30 minuter var det så äntligen min tur, men NEJ-jag kunde inte köpa det jag behövde. Jag blev lite småsur och sa att jag hade lagt ner halva dagen på det här och att läkaren hade ringt. Återigen fick jag sätta mig, för att personalen skulle försöka reda ut vad som hänt. Tro det eller ej men efter nästan en timma på apoteket kom jag därifrån med det jag behövde.
Marcus och jag gjorde en after work på kvällen. Vi gick till ett smock-fullt Vasa stan där vi på ståendes föd slängde i oss lite mat, som i och för sig var ganska god. Då det inte alls var särskilt mysigt i trängseln gick vi vidare till Locatelli, där vi hade det desto trevligare. Bartendern var jättebra och service-minded: han kom och fyllde på våra glas lagom till den sista droppen tagit slut och kom sedan med oliver som en överraskning. Han var visst lite avundsjuk på oss-varför vet vi inte men det kan man ju spekulera i. ;)
När skoldagen var slut var jag så slut och trött på all administration med läkare och apotek att jag åkte hem direkt. Väl innanför dörren ringde läkarsekreteraren och sa att jag omedelbart var tvungen att åka tillbaka till apoteket, och då inte det närmaste apoteket utan samma apotek som jag gått till på lunchen. Läkaren hade kontaktet apotekspersonalen och gett klartecken om att ge mig produkterna ifråga. *suck* det var bara till att kasta sig iväg igen för att återigen sätta sig i mastodontkön. Efter 30 minuter var det så äntligen min tur, men NEJ-jag kunde inte köpa det jag behövde. Jag blev lite småsur och sa att jag hade lagt ner halva dagen på det här och att läkaren hade ringt. Återigen fick jag sätta mig, för att personalen skulle försöka reda ut vad som hänt. Tro det eller ej men efter nästan en timma på apoteket kom jag därifrån med det jag behövde.
Marcus och jag gjorde en after work på kvällen. Vi gick till ett smock-fullt Vasa stan där vi på ståendes föd slängde i oss lite mat, som i och för sig var ganska god. Då det inte alls var särskilt mysigt i trängseln gick vi vidare till Locatelli, där vi hade det desto trevligare. Bartendern var jättebra och service-minded: han kom och fyllde på våra glas lagom till den sista droppen tagit slut och kom sedan med oliver som en överraskning. Han var visst lite avundsjuk på oss-varför vet vi inte men det kan man ju spekulera i. ;)
Kommentarer
Trackback
