Cecilia Charlotta

Mormor du kämpade enda in i slutet
ty din livsglädje var så stor,
din kamp gav dig det fina avslutet
med dina nära och älskade människor.

Mormor du somnade in så lugnt och stilla
när en ängel kom och tog din hand,
tårar nedför mina kinder trilla
när hon förde dig till himlens land.

Mormor jag bär dig med mig var minut,
och minnena av dig kommer alltid att bestå
fast ditt liv på jorden nu har tagit slut.,
finns du alltid med mig här ändå

Mormor du var påhittig och gjorde saker så roliga;
korten du skrev varje vecka så varma och soliga,
pic-nic:ar vid havet med blommor och duk,
”mormors kaka” du bakade så god och mjuk,
Jesusbarnet i krubban pyntades varje jul,
balkonginvigningar du hade så festliga och kul,
igelkottarna du gjorde av mat till våra kalas,
allt detta kommer att leva vidare och tillvaratas

Mormor jag vill att du ska veta att jag älskar dig,
och hoppas att du i guds rike har det och bra,
kanske kan du vara en skyddsängel för mig
till dess att vi åter ses i himlen en vacker da.

Igar gjorde jag inte mindre an 187 chokladbollar som jag bjod folket pa SKF pa idag. Jag var riktigt orolig att dessa onyttigheter skulle vara FOR nyttiga for engelskmannen. Det ar ju trots allt havregryn i, vilket bara saljs till grot har. Det verkar som att i alla fall vissa, aven om alla givetvis sa att de var goda, uppskattade dem. Nu har jag suttit och skrivit ett recept till dem pa engelska eftersom jag inte kunde hitta det nagonstans pa internet. 

Swedish chocolate balls       (30 pieces)

Ingredients:

100 gram butter

1 dl sugar

3 dl oatmeal (as used in porridge)

4 tablespoons cocoa powder

3 tablespoons cold, strong, black coffee

Coconut flakes

Put the sugar, oatmeal and cocoa powder in a big bowl and mix them together. Cut the butter into pieces and put them in the bowl as well. Use your hands to squeeze everything together until no lumps of butter are visible. Then put in the coffee and mix everything together. When done, make equal sized bolls and roll them in the coconut powder. The balls need to be kept in the fridge at least 30 minutes before eaten or until you serve them.

Igar fick jag en halvdag ledigt, eller fick och fick... ...jag fragade helt enkelt om en. David skulle pa moten hela eftermiddagen och jag hade ingenting att gora pa kontoret. Det enda jag kunde tanka pa var att jag hade kunnat aka och kopa jackan i stallet for att sitta dar jag satt, stirrandes i en vagg.

Tog bussen till Bristol efter ett snabbt besok hos Julie. Med bestamda steg knallade jag upp till Clifton och in i affaren. Till min stora olycka fanns inte bada fargerna inne utan endast den stenvita som i och for sig var den jag foll for forst. Hade dock velat prova den svarta innan jag bestamde mig, men nepp sa blev det inte. Det besparade mig i alla fall beslutsangest. Hoppas bara inte den blir smutsig sa latt, jag maste vara forsiktig. Tankte ett slag pa att ta en bull till Cribbs mall, men det skulle ta 1 h i vardera riktining och jag var bade hungrig och trott. En timma tillbaka till Clevedon var natt och jamt vad jag orkade med.




ja, den ma vara lite armeinspirerad, men det syns inte nar den kommer pa :)

Efter att ha joggat pa trotta, trotta ben (1,4 mil for tredje gangen pa tre dagar) gick jag till Warren's for att traffa Nathan och hans gang. Jag maste verkligen saga att Engelskmannen gar in for sin uppgift att betala allt man dricker och lite till. Efter att ha varit dar i 10 min hade jag redan blivit tillfragad om jag fick bli bjuden pa middag 2 ggr, pa en pizza 1 gang och pa dricka. Well well, det blir ju billigt i alla fall... :)

Nu star jag i valet och kvalet om jag ska ga ut med Nathan i Clevedon i morgon eller med Hillary och Simon i Weston-super-mare. Det ar ju bra mycket lattare (och billigare att ta sig till Strandpromenaden), sallskapet ar yngre men Hillary ar for skon. Jag vill verkligen inte gora henne ledsen och jag vet att jag har kul och skrattar mest hela tiden nar jag ar med dem. Skulle gissa pa att det blir Weston till slut...

Vi gick en promenad till strandpromenaden nar vi vaknat och atit frulle pa sondagen. Sedan satter vi fart hemat for att aka nagonstans men vi visste inte vart. Det slutade med att vi hamnade i vackra Bath dar vi strosade gata upp och gata ner. Gick in i Karen Millen affaren dar och jackan hangde minsann dar och retade mig *I WANT IT". Det blev en italiensk glass ocksa, den var ju helt underbart god forra gangen. Dessvarre han jag itne ens ata en kula innan laktosontet kom, sa det blev inte vidare mycket glass for min del... :( Till slut gick vi till en englek pub och tog ett glas innan vi styrde koan hem igen.





Kvallen bjod pa indisk mat och en svang till salthouse samt massa prat saklart! kanner verkligen att det var valbehovligt med en tjejhelg. Shit va lange sedan! bra prata messa strunt, fluma och tjoa som bara tjejer kan och dessutom pa svenska. Jattekul verkligen!

Runt pa lordagen 12 kom Emma och Emelie in tuffandes med bilen till Warren's. Vi bestamde oss ganska snabbt for att aka pa en shoppingtur till Cribbs Mall. Vi gick runt i massa massa affarer varav minst halften var skoaffarer. Tjejerna har en tok thing for skor kan jag meddela. Trodde seriost att jag skulle dromma om skor nar shoppingturen var slut. Vi skulle inte pa Marks & Spencer for att kopa lunch men Emma hittade nat mycket battre an det...

Ett glas rodvin fardigt att drickas direkt

Jag hittade en helt underbar trench coat som jag verkligen vill ha. Nu blir det till att fjaska for mamma och pappa i en vecka sa att jag intar Svensk mark inkladd ny fin jacka. Vi akte hem i god tid for att dricka rosa champange och ata jordgubbar medan vi sminkade oss och gjorde oss i ordning infor utekvallen.Jag hade fatt tips pa jobbet om ett omrade i Bristol dar stallena har lite mer "klass" som heter Cliffton, vilket ocksa var dar vi hamnade tillslut. Vi borjade med en midda pa Wagamama som ar en japanesisk restaurang. De hade jattejatte god och lattsam mat, precis vad vi behovde innan vi gick vidare.



Vi gick till ha ha som var huuuur mysigt som helst och babblade en hiiiiimla massa medan vi studerade engelskmannen och kvinnorna for den delen. Det var verkligen blandad kompott kan man saga. Vissa var riktigt riktigt finkladda medan andra hade pa sig ett basic-linne och utslitna trekvarts-byxor. Varst av allt maste anda pjamasbyxorna ha varit. Seriost-Vem gar ut i det?!? *hahaha*



Pa den andra puben var det annu mer finklatt och mig veteligen var det inga i varesig traningsklader eller pyamas dar. De flesta hade jattefina iklanningar som om de vore pa brollop eller bal nastan. Ett par tjejer hade likadana klanningar, en i rosa och en i bla. Jag sa till Emma "titta va gulligt, de ha likadana klanningar i olika farger" Emma kollade pa dem och sa "NEJ FY! DET AR INTE OK!!!" Jag kontrade med "jag tycker de var fina i alla fall" varpa en av tjejerna sager "kul att vi fattar precis vad de sager". *hahhahah* Fler svenskar i Bristol alltsa. :)







Efter att ha pratat med nagra ratt fulla kostymkillar som hade varsta deep talket bytte vi over till ha ha igen. Vi slog oss ner och ratt var det var kommer den en tjej hoppandes. Ingen av oss sag i och for sig tjejen eftersom allt man sag var hennes boobs. Det var det storsta jag sett ever! Och helt naturliga sa langt vi kunda avgora i alla fall. Killarna var om morjligt an mer forbluffade av dem och kunde inte sluta stirra pa dem en sekund medan de pratade. Hon pratade vitt och brett om dem ocksa, sa inte var hon blyg. De var minst lika stora som tva huvuden, jag looovar. Vi borjade fundera pa om hon skulle nocka killarna hon hade sex med eller rent av kvava dem... Imponerande var de i alla fall.

Bara tva timmar kvar till HELG! *Wiiiiii* Och det ar an lang helg till och med, mandagen ar en rod dag har sa inget jobb da inte. Emma-femma och hennes kompis Emelie kommer hit i morgon sa det blir nog en del sightseeing i Bristol och kanske en utekvall skulle jag kunna tanka mig. :)

Igar joggade jag runt hela Clevedon, det matta 14 km som jag utstog i regn och blast *hoppas jag inte blir forkyld nu*. Nar jag kom hem och duschat lade jag mig och laste. Efter ett tag knackade det pa dorren och in kom en polack. Tur att jag har borjat ha klader pa mig hemma (man lar sig av misstagen) for det kommer nan knackandes titt som tatt tycker jag. Vi gick till Puben eftersom det var hans sista kvall har och pratade massa. Det har kommit en hel del folk hit och ytterligare gang som jobbar har omkring. Ska traffa nagra av dem pa onsdag.

Nu ar det kakor for att fira en kollega, maste springa dit och ta en god innan de tar slut *mums*

Bristol

Nar klockan ringer tidigt tidigt varje morgon forsoker jag i nyvaket tillstand ta mig till tv:n for att satta pa breakfast news. Jag har upptackt att det pa manga satt inte alls ar som nyhetsmorgon i Sverige. For det forsta kommer nyheterna i ultrarapid. Varje inslag ges cirka tio sekunder och de flesta av dem ar rena skamten. Har man tur kan man fa ett par vettiga nyher inklamda bland allt trams, men som sagt 10 sekunder ges det. Kanns lite konstigt att det babblar om vadret i en ort dar t.ex. en tennismatch ska hallas i flera minuter medan ett dubbelmord namns "2 women killed in London".

Inte sallan far man sig ett par skratt, ibland for att det faktiskt ar skrattredande och ibland av chock. I dag till exempel hade de kommit pa att folk inte langre gar till biblioteken vilket drabbar lasandet i landet. Hmmmm, vart gar folk da? "Folk gar till puben istallet" "vi kanske borde flytta biblioteken dit". Oooooo my gooood- det gar utfor. Forslaget syftade inte till att gora mysiga bokcafeen eller bokpubar utan till att flytta bocker till helt vanliga pubar dit folk gar for att dricka. Min gissning ar att bockerna kommer bli drankta i ol som folk skvalpar ut nar de gar forbi bokhyllorna eller att de omkommer i fyllegrejjer snarare an att bli lasta.

Ett annat roligt inslag var efter fotbollsvm, nar hela England var i kollektiv chock och sorg. "Hur kunde vi aka ur sa tidigt?!?" "Vad gick fel?!?" "Hur kan vi forhindra att detta hander igen?!?!" "Jo, vi maste hardsatsa pa barnidrott redan ifran barnsben" "Vi maste se till att de duktiga spelar och att de som inte ar lika talangfulla fotbollspelare inte gor det" Herreguuuud! Vad vande med folkhalsen? Vad hande med nojet och laggemenskapen? Vad hande med barns valbefinnande och vettiga fritidssysselsattnignar??? Visserligen havdade idrottsdlararna i skolan att man skulle uppmuntra de barn som inte hade lika bra bollsinne som de basta att gora nagonting annat som de ar bra pa, alla ar ju bra pa nat. Men ar barndomen amnad att vara en tavling och ska den ga ut pa att alltid vara bast eller att strava efter att bli det? *vadda kravfyllt* Kan man verkligen urskilja vem som kommer att bli en stjarna vid 6-8 ars alder? Sjalv trodde jag att den storsta idrottsmassiga utvecklingen kom i puberteten...(?) Jag blev aningen morkradd av detta nslag av manga skal.

Lordagen bjod inte direkt pa nagon valbehovlig sovmorgon, da veckarklockan ringde klockan sex *zzzzz*. Jag har lite svart att forsta varfor bussen skulle ga sa hiiimla tidigt. Vi var framme i Weymouth redan 09.30- tidigare an affarerna oppnat till och med. Regnet duggade hela tiden medan jag sprang fran affar till affar utan vidare shoppinglycka. Efter tva timmar borjade jag daremot hitta saker jag faktiskt skulle kunna tanka mig att kopa bl.a. nagra fina presenter att ta med hem.

Jag kopte en meal deal, ett bra pahitt av tesco innehallandes en sandwich i valfri smak, en fruktpase och en dricka. Jag tog med mig det hela och satte mig pa standen for en lugn stund och intog det hela, innan jag rusade vidare i affarerna.

Klockan 14.00 var jag sa trott sa trott och kunde inte alls se hur jag skulle kunna klara ytterligare 4 timmar innan bussen skulle komma for att plocka upp oss. Jag joinade Hillary, Zi och Lindon som bjod pa en flaska vin- mitt pa bankan dan. Trodde seriost att jag skulle somna pa barnen, men jag holl ogonen oppna och lagom till vi skulle byta pub blev jag till och med lite pigg. Mera vin, och nej jag fick inte betala.

Nar vi kom ut ut puben var jag lite lullig, men shit va konstigt det kandes att komma ut i ljuset efter att ha druckit. Kandes valdigt markligt att folk vimlade runt, nykta och shoppandes medan vi befann oss i ett helt annat tillstand. Varfor gar man bara ut pa kvallen forresten? Ar inte det lite konstigt? Man gar ut vid 21.00, eller helst hem till nan och drar vidare till stan runt tolvslaget. Dar spenderar man 3-5 timmar innan man stupar hemat till sangen. Nastkommande dag forsvinner i somnens tecken och till och med tagen efter det kan bli drabbad av trotthet. Det borde komma stallen som man kan festa pa pa dagtid istallet... :)





Ytterligare 2 pubar senare traskade vi till bussen och jag kopte en glass med tva kulor. Shit det maste vara den storsta glassen jag sett ever. Det fanns inte en chans att jag skulle klara att ata upp den och stackars min laktosintolerans! Vi fick dela alla 4 pa den och glassmagen blev matt, nojd och belaten tillskillnad av resten av magon som fick ett askovader inuti *aj*.





Till och med pa bussen tillbaka blev jag alkoholforsedd av Hillary som tyckte att jag var tvungen att halla tempot uppe till jag kom hem och skulle ga ut med Julie och Joe. jag vet ite hur mycket jag drack under dagen, men planboken var glad eftersom jag inte betalade ett pence.

Louis och Reece i bakartagen

God- va dalig jag varit pa att blogga pa sistone! Far minsann ta tag i mig sjalv nu, gora en uppryckning och faktiskt skarpa mig! :) Har ett inlagg som borde skrivits for laaange sedan-nu blir det total oordning i bloggen.

Lordagen efter att M akt gick jag till puben pa Warrens. Kvallen slutade aningen i fullaste laget for mitt eget basta maste jag medge. Tyckte inte att jag drack kopiost mycket, men jag antar att anibiotikan och infektionen gjorde sitt for att spa pa alkoholen ytterligare. Jag fick i och for sig alldeles for manga drinkar. De bara dok upp fran ingenstans och jag var tvungen att saga till personalen i baren att jag inte ville ha mer, men inte ens det fungerade. Forutom att dansa en del, snacka med grabbarna och hanga med Julie skaffade jag mig en stalker great-precis det som fattades*. Nu ringer han mig i alla fall i tid och otid varpa jag inte svarar utan drar ivag ett mess dda och da for att deklarera att jag INTE VILL NAT! Inte ens va kompis! Nada-that's it! Kul kvall indeed, mindre kul sondagen efterat... *oooops*

En av grabbarna som bor har



Warren's by night

Livet ar bra harligt har!

I fredags var jag sa trott sa trott, *som om jag varit annat de senaste veckorna*. jag var verkligen jattetvungen att inforskaffa mig nya skor och hade i atanke att aka till Weston pa jakt efter det. Min plan misslyckades totalt p.g.a. trottheten dock, sa jag fick allt ga igenom ALLA skor i hela Clevedon *det finns typ inga*. Till slut beslot jag mig for ett par, som jag inte ens hade tittat at om jag vore pa en battre sko-inhandlingsplats. Jaja, de far duga helt enkelt. Tog mig ivag pa en joggingtur, vilket inte var det brightaste jag gjort i min historia. Shit va jobbigt och tungt det var! nar jag val kom hem var jag helt fardig och kunde knappt sta upp. Det var trots allt fredag och det kandes lite sorgligt att sitta hemma i min lilla stuga for mig sjalv, varfor jag tvingade ivag mig till puben *som verkligen var heeeelt dod*.

Lordagen flot pa likt fredagen, langtrakig med lite jogging. Gick hem till julie, som bor precis bakom Warrens, for att liva upp helgen lite. Vi har traffats ett par ganger pa puben och haft kul dar, men forst denna veckan har vi borjat hanga lite aven utanfor dess vaggar. Hon och hennes barn, 2 pojkar pa 6 och 9 ar, skulle aka till tesco sa jag passade pa att aka med och handla lite fornodenheter. Pa vagen hem fragade hon om jag ville folja med pa en brollopsfest pa kvallen. Japps, klart jag ville. Det blev till att skynda hem och stressa stressa for att fa mig i ordning pa de ynka 40 minutrarna jag fick pa mig.



Vi borjade pa en mysig pub i Nailsea dar Noggin kopte MASSA drinkar. Jag forsokte sta pa mig med att jag inte ville ha mer an tva *vi skulle ju trots allt till brollopsfesten*, men det gick inte alls.

Det var en annorlunda brollpsfest kan man saga. Nu kan jag inte skryta med att jag ar en van brollopsfirargast, men detta var minst sagt knasigt. Festen var i en sporthall, fylld av narmare 200 gaster. Maten serverades pa staende fot pa plasttallrikar med plastbestick och inte ett ena tal holls. Desto mer dans blev det till ett live-band som spelade-helkonstigt dansade de... Brudparet verkade noja med kvallen och det var ju huvudsaken. Sjalva gick vi till puben som lag dorr i dorr med festen och traffade lite folk som Julie och Noggin kande. efter att Noggin forsett Julie, mig och honom sjalv med DIVERSE forfriskningar blev han helt kanada. Han var riktigt otrevlig mot Julie framfor alla manniskor och kunde till slut inte sta upp. I ett ogonblick nar jag inte hade mina ogon pa Julie stack hon ivag gratatandes och jag kunde inte hitta henne nagonstans.


"Nagons" forsta dans"

Jag gick runt och pratade lite med ovrigt folk i hopp om att hon skulle komma tillbaka, vilket hon gjorde efter en stund. Vi dansade lite till musik jag aldrig hort *svart att dansa da* och Noggin nyktrade till en aning. Taxin hem kom inte nar den skulle, det gor de aldrig har sa vi vantade och vantade i en timma vantade vi till dess att den till slut kom och korde hem oss till Clevedon.



Julie och Noggin ville efterfesta lite pa Warrens, men puben hade stangt. Vad gor man? Jo det sjalvklara saklart. IN pa puben och kopa en flaska vodka for £30. Jag sager da det! Dessa engelskman!!! Vi gick alltsa hem till dem ett tag, men jag drack tag och lov inget mer.

I torsdags traskade jag aterigen till sjukhuset for att traffa en lakare. Nar jag efter diverse mankemang sa fick traffa en sadan kandes det som att jag kunde pusta ut. Vi pratade en del och han fragade massa fragor vilka jag forsokte forsta och svara ratt pa sa bra det bara gick. Sjukvardsord fick vi aldrig lara oss i skolan, vilket forst nu blev ett problem eftersom jag kande att jag inte kunde uttrycka mig helt fritt.

Det hela slutade med att lakaren talade om for mig att mina problem berodde pa XXXXX. Jag forsokte havde att jag inte alls trodde att det var sa, men forgaves. Han hade helt enkelt bestamt sig for att jag hade det-och det utan att ha tagit ett enda blodprov! Han skrev ut medicin som jag efter overtalning fick ga och hamta ut. Kanns ganska olustigt om man sager sa. Jag tar i och for sig inte medicinen for det jag vet att jag inte har-men WTF??? Tank om det ar nat annat som han inte ens har kollat?!? Nar jag kommer hem till Sverige ar det minsann jag som bokar en tid hos en riktig doktor (las: absolut inte en huslakare, for de ar minst lika daliga de) och far mig undersokt pa riktigt.  

Sjukhuset

Vaknade igar (onsdag) och vande mig om efter m, fumlade runt i tacket ett tag innan jag insag att han inte var dar. Jag tankte att han nog maste gatt ut och undrade varfor innan jag kom ihag-han hade akt hem!!! Buuuuu!

Nu har jag i alla fall kommit ur den varsta ledsamheten av att bli lamnad kvar har och behover i alla fall inte skapa oversvamning pa kontoret. Igar akte vi till en potentiell leverantor som jag hittat och pratade, kollade fabriken och lamnade lite prov for dem att test-gora. Skont att komma bort fran kontorets instangdhet ett par timmar.

Jag saknar M! Jattejattemycket!