Cecilia Charlotta

Idag var det fullkomlig kaos på Nytorpskolan. Kidsen skulle redovisa vad de lärt sig och gjort under veckan. Allt flippade dock ut och ljudnivån var högre än i Scandinavium när Frölunda vann SM-guld. Först skulle redovisningen göras för 2:orna på skolan. De var dock inte så värst pigga på att sitta och lyssna utan ville hellre springa runt i klassrummet och skrika. Vår grupp gjorde dock bra ifrån sig och höll humöret uppe.


I torsdags när vi handlade till muffinsen

På eftrmiddagen skulle gruppen redovisa ytterligare en gång, denna gången för 7:e klassare från Öckerö. Perfekt tänkt jag-de kommer i alla fall sitta ner och vara tysta... ...det var bara det att de inte dök upp alls. *suck* I stället kom 9:orna från tjejernas skola.


I fredags: Zhila släcker eldsvådan

Vår grupp var sååååå bra att de blev ombedda att redovisa för alla lärare på skolan också-och de gjorde tjejerna med bravur. Det var faktiskt riktigt ledsamt att säga hejdå till dem, även om jag vet att vi säker kommer träffa dem igen. Får väl maila dem och se hur de har det... :)


I fredags: Jonas hjälper gruppen på med all utstyrsel

Tog mig i väg till Skatås och joggade efter skolan. Gött var det-även om det var grymt jobbigt-del p.g.a. att jag fortfarande inte är frisk och del för att jag inte har tränat ett tag. Man ska ju inte träna om man är sjuk-men hur normal är det att vara sjuk i 2 veckor?!?!?!? Jag är så less på detta virus eller vad det ska föreställa-att det aldrig ger sig!

I fredags: Gruppens nytillskott är ledarhjälmen

Pappa fick flippen på mig, "man ska inte träna om man är sjuk. Speciellt inte om det går svininfluensa-får man ner det l lungorna är man työp körd" jag är inte rädd för lunginflammation och tänker se till att min sista dag inte är kommen.


I torsdags; Mandis och jag på after worken

Skulle i alla fall gå till vårdcentralen i morgon. Problemet är att jag nu måste gå till min vårdcentral i Göteborg (där jag aldrig har varit). Efter lite om och men insåg jag att den vårdcentral jag är listad på inte finns ännu, utan öppnar den 1 oktober. Det var ju just bra... *not* På sjukvårdsupplysningen fick jag vänta i en halvtimma för att sedan få information om att jag får gå till en annan vårdcentral så länge. Toppen... I morgon är det jag som gästar Kungshöjds vårdcentral...


Vackert

Infann mig allra först hos Jejje. Hon fick en likadan svart kofta (som jag köpte grå till mig själv). En riktigt varm och gosig sak att slänga på sig när man är på myshumör, eller när regnet piskar i backen en mulen höstdag. Jejje och hennes mamma var mitt uppe i pizzabaket-och jag som inte fattade att vi skulle käka mat på kalaset… Åt ju självklart mat hemma innan jag begav mig. För min del bölev det lite sallad och äpplekaka till fikat.


BÄSTA!!! ♥ ♥ ♥

När övriga gäster gått åkte Cristian, Jejje och jag till Kungsbacka och hyrde film. Vi såg 17 again-eller de såg och jag sov typ. Jag var verkligen heeelt död! Försökte hålla öponen öppna, men det gick bara inte…

Tror att det tar på krafterna att hänga med energiska 13-åringar i en vecka. De sprudlar verkligen och man anpassar lätt in sig till att bli lika sprallig och ha samma fart som de. Men när man kommer hem till hemmets lugna vrå, har musten verkligen gått ur än. Jag är helt enkelt inte 13 längre, men lika glad för det…

7:an… Vilket litet helvete det var. Jossan och jag var anti allting-nästan anti oss själv också. Livet gick ut på att tycka så illa om skolan och lärarna som möjligt. ”rätt” kläder fick man tjajta sig till av sina föräldrar. Adidasbyxor och jazzbyxor med en hårslinga som skulle vara mitt framför ögonen. Mobbing var en daglig företeelde på skolan och det brydde man inte sig så mycket om.

Själv var jag inte bättre- på gymnastiken när jag var en riktig bitch. Disco var för töntigt att gå på, så på kvällarna hade man inte mycket att göra annat än att hänga runt på olika ställen. På dagarna sprang vi runt på Kungsmässan. Vi spanade på snygga killar, helst de som spelade hockey och var ett par år äldre. En och annan fest, för att ha någonting att prata om i skolan på måndagen som följde. Redan på den tiden skulle man ha gjort någonting på helgen. Det var inte  helt ok att bara vara hemma med mamma och pappa.   

Tacka vet jag teamåkningen och fotbollen, som gav mig en vettig sysselsättning- i alla fall på den tiden. Dansen
blev under ett halvår ett måste för alla tjejer i klassen.

Jag har gjort det värsta man kan göra mot sin BFF... ...eller nej-men det näst värsta. Det värsta måste väl vara att ta hennes pojkvän, och det har jag i alla fall inte gjort. Lugn Jejje, jag ska aldrig ta Crille och det vet du! ;) Men det näst värsta har jag gjort... ...jag glömde din födelsedag!!! :( Hur kunde det hände?!?!? Skit också-dumma dumma dumma mig.

Jag mådde riktigt crap när jag kom på det den 25:e september. Vågade knappt skicka ett förlåt och grattis i efterskott, men fick till slut iväg det. Som tur var är inte Jejje min bästaste bästa vän utan anledning-och tyckte inte det var en lika stor katastrof som jag tyckte att det var.


Förlååååååt

Nästa tråkighet var att tysken åkte hem. Det var riktigt tråkigt och ledsamt. Tror inte jag tänker skriva mer om det-försöka att inte tänka på det och köra på som innan han kom...

Dagen började med kaos! När jag mötte upp gruppen insåg jag att Emma var sjuk. Ajajjaj, hon som hade alla saker vi skulle ha till eftermiddagen. :( Aningen stressar åkte jag till aprilgatan och hämtade en påse som hon hade lämnat in på den lokala "turkaffären" (mycket fint uttryck, eller? :P). Jag gick hem till Emma, men fick inget svar på porttelefonen. Roade både mig själv och diverse grannar med att kasta kottar på hennes fönster, men inte heller det hjälpte. utan att träffa Emma återvände jag till Kortedala torg och letade upp Brandsstationen, på vilken vi skulle gå på studiebesök.

Väl framme ringde jag på och öppnade gjorde en riktigt snygg kille. Båda blev lika förvånade och hmmmm, jag tror inte att vi visste riktigt hur vi skulle reagera. Jag anslöt till gruppen och vi kollade på film med öppna-dörren-brandmannen (gissa vad han hette??? Right-Jonas). Efter den fick barnen på sig hela brandmänsutrustningar ( och vem hjälpte dem på med det..? Jonas såklart) och sedan skulle vi ut på gården. Ännu en snyggning väntade där... :D Barnen fick släcka eldar och titta på explotioner-gissa om de tyckte det var roligt?!?


Jonas

Själv var jag aningen rädd för all eld... ...tänkte bara på mitt missöde när jag eldade hemma. Så här var det..: Jag skulle steka någonting och hade hällt lite olja i en stekpanna, satt på den och gått därifrån. När jag kom tillbaka igen brann det i stekpannan och jag drabbades av plötslig backout eller nåt.... ...jag tog stekpannan till vattenkranen och vipps hade jag en explotion 1 cm från ansiktet. Vi fick släckt elden, men varken mitt psyke eller köket mådde speciellt bra.

Jag tror minsann att jag ska hitta mig en brandman! Hur najs hade inte det varit? Okokok, jag var att de inte är oattraktiva i tjejers ögon direkt och att jag kan ha ANINGEN konkurrens om dem-men det är det värt!!! var hittar man dem? Vad gillar de att hänga? Måste man bli brandkvinna för att hitta dem? :P


Snygging nummer 2

Efter studiebesöken åkte vi till Hammarkullen och käkade i bamba. En liten tjej på kanske 8 år trodde att jag var Carola av någon konstig anledning.... Lustigt... :P

Om kvällen skriver jag i morgon när jag fått lite mer distans till det hela... dröm sött!

"Baka baka liten kaka, rulla rulla liten bulla"... Vi har minsann och dag bakat, säkert hundra muffins, med massa olika smaker (dumle, hallon, äpple och kanel och kladdkakemuffins). Alla kidsen var jätteglada och så söta att man nästan blir kär i dem. Resultatet av smetarna i formerna blev jättebra-mycket goda muffins (i alla fall den jag åt). Vi passade på att dansa lite innan vi käkade, för att sedan traka iväg till studiebesöket på Sharfs hjältar.


Ju fler bagare, desto godare muffins

Mästerverken

Sharaf betyder heder på arabiska och vet man det ärdet inte svårt att klura ut vad det är för organisation. De jobbar helt enkelt med att motverka och hedersrelaterat våld och kränkningar. Killarna som berättade om verksamheten hade själv varit förtryckare av kvinnor och varit på helt fel väg i livet, innan de fick sin nuvarande syn på livet. Jag hoppas verkligen att barnen förstod vad de pratade om och tog det till sig. På många plan är våra "tjejer" väldigt utvecklade, men ordförståelsen kanske släpar lite efter.


Vägg hos Sharafs hjältar


Barnen lyssnar på killarnas berättelser

På vagnen hem var det knökfullt, när en äldre man klev på. Jag ställde mig (såklart) upp och erbjöd honom att sitta. Hållplatsen därefter kom en gammal dam på. utan att någon sagt någonting ställde sig en av kidsen upp och sa att hon kunde sitta. *sååååååå himla sööööt* Barnen är ju inte ute så mycket, och har kanske inte fått den uppfostran många svenska barn får=inte speciellt troligt att hon visste om att man av artighetsskäl och omtanke ställer sig upp. Tanten som fick sitta blev jätteförvänad och glad och berömde lilltjejen. :)

Min mobil dog mycket olägligt, när jag som bäst höll på med två sms-konversationer. Vi planerade kvällens aw, och så tappade jag Adam någonstans efter vilket ställe vi skulle vara på. Mauritz tappade jag när jag skulle guida honom till Järntorget. Allt löste sig som tur var efter lite om och men. Ååå, jag kanske lyckades bryta ett slagsmål utanför puben. :D


"En kvinna har två möjligheter:                ...eller så lever hon
Antingen är hon en ängel...

Känner att min ork inte är vad den borde vara-kan inte tänka på mycket annat än att sova för tillfället. Att lämna den varma, mjuka och sköna sängen tidigt i morse var svårt, det gick nästan inte. 

Iväg kom jag i alla fall och ännu en dag spenderades i Hammarkullen med barnen.



 Vi har lekt, fikat, gjort övningar, pysslat, diskuterat och jaaaa pratat massa tjejsnack skulle man kunna säga. här kommer några saker som jag höjt ögonbrynen för (fördomar som inte infriats):

Barnen har mobiltelefon, mp3 och dator
2 st har gjort en solresa i somras
De har nolltolerans mot alkohol, droger och nikotin
Resonerar klokare än många icke-förortsbarn i de flesta moralfrågor



Efter skolan åkte Emma och jag med Amanda hem. Vi kikade på hennes lilla etta och gick en sväng i delsjön. Vi hann snacka av oss en hel del, och det behövdes efter ett par dagars grupparbete. Det dyker upp lite tankar, känslor, irritationsmoment och glädje titt som tätt-att dela dessa och få prata av sig är superdupermegaskönt!

När jag skulle gå från Kristinedal till Gamlestadstorget för att ta vagnen i morse stötte jag på en kiosk. Magen kurrade lite oroligt, då den inte fått sin morgonproviant, så jag gick in för att köpa frulle. Frågade kioskmannen om han tog kort-men icke. Vilken otur tänkte jag och vände för att gå ut, när han frågade "vad ville du ha?". Något förvånat svarade jag "en fralla, men det går ju inte eftersom ni inte tar kort". "Men DU ta en fralla, du kan betala nästa gång eller nåt". Jag undrade om jag fortfarande drömde när jag tog frallen och tackade så hemskt mycket. "Vill du ha lite kaffe så bjuder jag på det!". Te blev det, vilket lenade min rossliga hals-men hur ofta händer någonting sånt?!? Nu ska jag minsann åka förbi där och handla så mycket jag kan-och billigt var det också!

Väl i Hammarkullen avnjöt jag frukosten med sällskap av en helt underbar, glad och trevlig städare-dessa två incidenter gjorde verkligen min dag. Vi mötte upp kidsen på deras skola och gick tillsammans till Tomaskyrkan där vi spenderade ett par timmar lekandes, pratandes och fnittrandes. Jag tycker verkligen om dem allihopa-så söta, så fulla av liv, så fnittriga och så fina.

Återupplivade gamla minnen genom att äta i Bamba för första gången på 7 år *himmel vilken känsla*. Barnen-det ena finare klätt än det andra-blev jätteivriga på att prata med oss och se vad vi var för några. de skulle ta skolkort idag och hade verkligen gjort i ordning sig. Dessvärre slutade fotograferingen i en smärre katastrof när fotografen fick fnatt på kidsen och skrek "Håll käften" o.s.v. En kille råkade sedan bli knuffad in i bakgrunden på fotoutrustningen och ja... ...fotografering uteblev. Jag tyckte verkligen synd om barnen som inte fick sin efterlängtade skolkatalog, när de så gärna ville.

För att liva upp dem lite tog vi med oss vårt gäng till stan och bjöd dem på en fika på Espressohouse. Jag tror de uppskattade det. =) Det blev dock en fika i snabbaste laget då tjejerna skulle tillbaka till en hemspråkslektion som ingen hade kläm på.

Sweet

Nu ligger jag och tysken här och kollar på tv. Idol och nu The mentalist. =) Hihi. Tur att man får sin tv-smak igenom för the wipeout funkar faktiskt inte. Mycket kan jag se, men det tycker jag är riktigt tramsigt! :P I morgon blir det Mamma mia tror jag. det går nog hem både här och där! :D

Btw, gick en sväng runt där jag bor i gbg och fick syn på detta. inte precis vad jag brukar tänka på dagarna i ända, och när jag väl gör det är det inte såååå upplyftande...


Glöm inte "tänk(a) på döden"-eller vad ska det vara bra för förresten?!?

Vaknade alldeles för tidigt i morse. Kan någon förklara varför det inte alls är lika lockande att sova bort halva dagen eller ligga och slappa i timmar när man får och kan göra det? När jag ska upp till skolan är det enda jag vill, att ligga kvar i sängen- helst hela dagen. När jag å andra sidan kan göra det flyger jag upp som skjuten ur en kanon. Väldigt märkligt fenomen, men jag skulle väl tro att det är ett tecken på att jag inte vill åka till skolan tiiidigt varje morgon och vet vad dagen har att vänta... :P

Frukost i trädgården under klarblåhimmel och solens värme. *sommarkänsla indeed* Vi åkte till havet i vanlig ordning (minst en gång i veckan bör det bli)-jag älskar det verkligen! jag känner mig fri, avslappnad och rofylld när jag hör havets brus och känner lukten av saltvatten och stinkande tång. Vid havet är jag i frid med mig själv och kan filosofera, bara njuta eller tanka ny energi.





Vi hade med oss lunch i form av färska hönökakor och kaffe *lovely*, solen sken och livet pausade för en stund. Ingen stress, inga krav, ingen agenda. Att bara vara, och då på en plats man verkligen gillar, är underskattat. Hahha, jag hör hur gammal jag låter när jag säger det. =) När jag var yngre tyckte jag att det var helknasigt när äldre sa att det var så underbart-men nu uppskattar jag det minst lika mycket som dem.








När vi kom hem tog jag och Mauritz en långprommis runt Kungsbacka och i en skog. Väldigt skönt att få röra på sig och massa trevliga/intressanta samtalsämnen. :D



Nu sitter vi framför brasan allihopa och gottar oss i väntan på kräftor. I kväll blir det definitivt ingen utgång-det tillåter inte min hals... :D Känns lite som om jag håller på att somna här i värmen, men jag ska minsann orka vara uppe ett tag till. Vad som inte är så lockande är att gå iväg och hyra filmen, men Mauritz filmsmak vet jag inte om jag vågar lita på... *hahha*

Kräftorna kallar...

Jag är så hiiiimla bra på att fullfölja de planer jag själv lägger upp! Målmedvetenhet och viljestyrka får mig att hålla fast vid det jag bestämmer, och tar mig till mina mål. ELLER INTE! Oooops...

Jag gick dock in  för det starkt i början av dagen "en vit helg skulle det bli". Jag bangade Aw:n, med eventuell utgång efteråt (+2p). Fortsatte på samma bana med att säga nej till Kadan "Inte i helgen, jag känner mig rättså sliten och tänker mig en nykter och chill helg"-(strålande Anna +1 p).

Nöjd med mina beslut tänkte jag "detta gick ju riktigt bra"... ...ända till jag gick förbi Tio Pepe. "SPANSK AFTON IKVÄLL!!!" Me wanna goooooooo! Hur ofta är det spansk afton i Kungsbacka liksom? Det händer ju typ aldrig. Spansk afton blev det (-5 p) med tapas/mexikansk buffé till spanska toner och vin. Mycket trevligt, men någonting saknades-spanjorerna...




Det blev en ljusrosa fredag trots allt...


   
Vem lyckas se knäppast ut?!?

När jag insåg mitt misstag avstyrde jag det hela från att bli en slöt natt, till att mysa framför en av de bästa filmerna genom tiderna - Dirty Dancing (+0,5p). Det känns jättejobbigt att "missa" en bra film på tv, även om jag har den hemma och kan sätta på den när det passar mig-lustigt eller hur?!?

Nåväl, idag har jag jättejätteont i halsen. Antar att det är kroppens sätt att hjälpa mig att inte gå ut *hahha*. Så ikväll blir det sängen med tv eller bok, samt en massa te och halstabletter.

Släpade mig ut lägenheten i morse-inte pigg någonstans... Som tur var mötte jag Sema på Drottningtorget så hon fick hjälpa mig att hålla mig vaken när jag skulle av vagnen. Till skolan kom jag i alla fall, och slitnast av oss var jag ändå inte. Vissa andra hade inte förståndet att gå hem i rimlig tid, som jag, utan gick hem efter tre. *Hahaha* Ok, ja ni hade jätteroligt-jag vet! :P


(Bild från igår) Petter i skolan-ännu sjukare än jag
 

(bild ifrån igårkväll) Idag var inte läge att ta kortm :P

Panik utbröt bland klasskamrater när projektet knackade på dörren, så vi fick nästan ingenting gjort fram till lunch.  Vi är ett par socionomstudenter och ett par lärarstudenter i varje grupp, som ska jobba med 7:e klassare i en vecka. Eleverna går på Nytorpskolan i Hammarkullen och har en hel del problem med mobbing, trakaserier och bråk i sina klasser. Tanken är att vi ska försöka råda bot på problemen och putta på dessa elever i rätt riktning, för att bli schystare kompisar och medmänniskor. Alla beskrivningar om hur hemskt det skulle var bland eleverna gjorde att flera i klassen var riktigt nervösa när vi skulle gå till skolan. Själv tänkte jag mest "men hur stor och tuff kan man vara när man är 13 år egentligen?"


Nytorpskolan, Hammarkullen

När vi kom fram till skolan möttes vi av små små små sjuor-jag hade gissat att de storleksmässigt var femmor.  Vi blev tilldelade lika många 7:e klassare som vi var studenter i varje grupp. Vår grupp fick då rakt inga hemskingar som slogs eller svor hit och dit-utan fyra små söta tjejer. Vi gjorde lära-känna-varandralekar och fnissade ikapp och planerade veckan tillsammans. Detta kommer bli roligt och jag har riktigt svårt att se att dessa änglar ska förvandlas till monster under veckan. :D

I går var det provsittning för alla nya socionomstudenter. Jag dividerad med mig själv hela dagen, om huruvida jag skulle gå eller stanna hemma (p.g.a. mitt icke 100procentiga tillstånd). Det slutade i alla fall i att jag gick, och tur var det. :D  

Ready to go

Vi gjorde en snabb förfest hos Adam, som gärna hade kunnat varit längre för min del... :P Har man bråttom så har man, lite försent men ändå med bra tajming gjorde 10 hammarkullestudenter entré på sprängis.


Tom och jag hos Adam

I vanlig ordning på sittningar blev det en heeeel del sånger, lite mat och massa kul.

Tom, Dino,Jag, Rebecca, Sema och Adam

   
Min stil =)                                  Vill ha som party outfit!!! 
                                                Jackan från coast
                                                strumpbyxorna från Wolford

  
Detta tyckte jag blev snyggt och elegant-skulle jag inte tveka om att ha på mig!






Mango 699 kr- VILL HA!!!
Synd att den antagligen inte finns i höstkollektionen :(

Kände redan igår kväll att någonting var på gång-eller rättare sagt det började kanske med den konstiga yrseln efter lunch. i morse när jag vaknade hade jag ont lite överallt, inte något jättejätteont område, utan mer fördelat från topp till tå. Jobbigast av allt är att det är lite ansträngt att andas. Känns som om jag varken får in eller ur till räckligt med luft. Bestämde mig för att hoppa skolan och rollspelet vi skulle göra idag, för att försöka kurera mig och återfå hälsan och krafterna till i morgon. Jag vill verkligen inte vara sjuk då, föreläsning och sedan provsittning - insparkens höjdpunkt! Hur blir man frisk från detta virus? Vila kanske..? Sova..?

Ne, nu får det vara nog på detta "klagande", jag hör ju själv hur det låter... Ingen dag jag vill minnas och inte roligt att läsa om för fem öre. Hoppar raskt över till ett nytt inlägg som får handla om någonting mer upplyftande... =)

Vaknade klockan 06.15 i goood tid för att i lugn och ro vakna, mysa med en kopp kaffe och frukost och sedan ta tåget in till stan. Kollade på mobilen på vägen till badrummet- shiiiiiiiiiiiit!!! paniiiiik!!!! Vi började tydligen inte alls klockan nio som jag trodde hade Emma glatt meddelat utan åtta! I all hast packade jag, åt frulle och sprang ut till bilen för att joina familjen och tysken in till stan. Usch, jag tycker inte alls om att stressa på morgonen- trodde nästan hela dagen skulle bli förstörd p.g.a. det. Men inget Hammarkullen var det idag, vi var i den mer traditionella universitetsmiljön, som har faciliteter som PP-projektor, flashiga bord, caféer och restauranger. *precis vad jag saknat i Hammarkullen*


Adam
Dagen har verkligen gått i ett- 2 föreläsningar och 1 info från studievägledaren är avklarade. Jag kilade ner till kåren för att köpa biljetter till sittningen. På väg dit blev jag jättejättevarm helt plötsligt (det kom på en sekund), sedan blev jag så yr att jag inte klarade av att stå längre, allt bara snurrade precis som i en karusell. Jag fick sätta mig ner på en gräsmatta, för jag var helt säker på att jag höll på att svimma. Klarade mig docj ifrån det, men efter ett par minuter började jag frysa så att jag skakade. Riktigt obehagligt var det- så jag satt kvar där en stund för att invänta hjälp i form av klassisar. När de väl kom kände jag mig tack och lov bättre så jag kunde fortsätta dagen endast lite illamående. Undrar vad som hände? Blodtrycksfall? Blodsockerfall? Svininfluensan? Hahha... Ne jag vet inte.

Vi satte oss på ett café och pratade om allt och ingenting. Jätteintressanta diskussioner som alla nog upplevde var på en skön, avslappnad och trevlig nivå. Sånt behövs det mer av-feel good stämning under plugg! Hädanefter vill jag alltid reflektera på fik och det är möjligt! =)
   
Emma                         Adam och Amanda

 
Rebecca                       Dino

Äntligen fick jag och Johanna till en dejt-det var minst sagt på tiden! Sjukt mysigt och kul att ses och prata om aaaaaaallt! Hon hade sin vovvsin Doris med sig- världens sötaste lilla valp. Nu när vi inte bor så långt ifrån varandra ska vi ses mycket mer-brabrabra! Tänkte åka över till henne redan nästa vecka, för att bryta det negativa mönstret att vi ses så sällan nu för tiden... =)


Bästaste Johannisen


Ok, bakgrunden var i fulaste laget så jag försökte göra om den


Doris

Vaknade på morgonen och kände mig, tro det eller ej, inte alls speciellt bakfull. Jag var så glad över det så att jag stack ut och joggade-vilket inte alls var speciellt smart för efteråt fick jag alla symptomen som jag tills dess sluppit. Antar att det är helt i sin ordning att vara lite slagen dagen efter, det räknar man ju faktiskt med. Det blev en lugn dag med en promenad och picnic i Åsa med tysken och Benzo. Tysken tror att Benzo ser honom som sin bästa kompis och att benzo ser oss som sin familj-jag tror jag får instämma för de två kommer verkligen bra överrens... =)


Eddie och jag

Tysken hade en film som vill hade tänkt att se. Det var dock inte alls en film som jag tyckte var underhållande-den hadlade om hur man upptäckte DNA:et. Han var iofs intresserad då han läster om sådant så för hans del var den väldigt bra. Det anmärkningsvärda och positiva var att han själv, bara efter 5 minuter kom på att "nej, denna filmen tycker Anna nog inte är bra, så vi ser på någonting annat". All cred till honom-för visst ska man ha intressen, men det är jätteskönt när man är lyhörd och inte bara kör sitt eget race, och förväntar sig att den andra ska ändra åsikt eller försöker lära den att tycka om någonting. =) Vi såg till slut på Over her dead body-mycket bra val tyckte vi båda! Lite skratt har ingen dött av. =)

Mauritz och jag gick ut i Kba i lördags. Vi började på Peter-Niklas, som är en peachy och skön pianobar. Jonas var självklart där, men det kunde jag ju räknat ut innan vi gick dit (men tänkte jag så långt..? neeeej! Smart Anna). Än en gång fick jag stå där och le snällt, spela oförstående och najs, men misshandlas av ett samvete som säger till mig att jag inte skött mina kort rätt... :( Det gjorde inte saken bättre att Mauritz var med, inte för någon av oss tre faktiskt. Varför blir det så här för? Varför ger jag honom inte en chans? Jo jag vet varför- för att... ... ... *suck* han gick i alla fall tidigt, och efter ett tag kunde jag släppa det.



Lite trötta efter Liseberg, men glada ändå!

Minna joinade oss, när vi hade tjatat av oss ordentligt efter någon timma. Om jag uppfattade situationen rätt så tyckte Minna och Mauritz inte speciellt mycket om varandra. Jag undrar varför-de gav varandra inte en riktig chans utan måste ha dömt ut varandra p.g.a. utseende och 5 snabba sekunder (lite trist, men det funkade i alla fall).

Jag fick min vilja igenom och vi gick till Esters eftersom vi ville shaka lite. Med min vanliga otur var XXXX också där. Oooops. Ännu ett probelm, men jag tror jag hanterade XXXX mycket bättre än Jonas. Vi hade jättekul, och min lilla utgång blev en fullbordad en- trots en lång dag. Richard kom förbi på en pratstund- jättekul, var inte igår jag träffade honom. Jag gillar verkligen honom, han är så skön, avslappnad, rolig, omtänksam, smart och ännu roligare... =)

Minna


Mauritz och jag på väg till Ester


Jaja, klockan tre får man vara trött Richard

Släpade mig ur sängen redan klockan nio, för att vara i bilen klockan tio. Extra tröja med-check, pengar med-check, telefon med-check, vatten med-check, kamera med check, tysken med-check, liseberskorten med- INGET check i protokollet på den punkten! Oooops, lånade visst ut dem till finaste Anna. Det blev helt enkelt en extra sväng förbi henne för att plocka upp korten och byta ett par ord.

Vi kom i alla fall till Liseberg innan majoriteten av parkens besökare hann invadera området, och skapa köer som normala människor inte orkar stå i. Vi hann åka det mesta-gissa vad som var värst?!?
-slänggungan! Shit alltså, efternåkturen vinglade vi båda två hit och dit- det kändes verkligen som en snedfylla....


En paus för att återfå balansen

Vi fortsatte vår karusell genom att blöta ner oss i Flumride och Kolorado. Jag köpte mig en poncho, så jag kunde skydda både mig och min väska. =) Fint var det inte, men nog funderade den som den skulle!


Hihi
Det märks att man börjar bli äldre, eller åksjukare kanske man ska säga. Herregud, allt snurrade verkligen runt efter ett par timmar, och jag var tvungen att avstå från de sista åken, speciellt de attraktioner som bara snurrade runt runt. Måste säga att jag inte ens förstår tjusningen med dem-en berg och dalbana i all ära (och uppskjutet med för den delen), men snurr Nej tack!



Mauritz snurrar runt

Jag står still på marken, men det snurrar ändå


Utsikt ifrån tornet, t.o.m. i det mådde jag dåligt


Vi delade på något av det godaste som finns innan vi tog oss hem -Ben Jerry's

Skolan idag bestod av en tre timmars flummig föreläsning utan en riktigt röd tråd, den var snarare benvit skulle jag säga... =) Massa hattande hit och dit inom och även lite utom ämnet mångkulturalism. Överlevde den med nöd och neppe. Tacka vet jag lunchraster, utan dem hade jag inte överlevt en hel sådan skoldag.


Lunchpromenad
Annelie, Petter, Leila. Ibakgrunden Melina och Amanda

De håller på att rusta upp Hammarkullen. Åtminstonne byter de fasader på alla hus vid torget. I dagsläget ser det ju som bekant väldigt grått och omodernt ut. Projektet ska vara klart år 2012, så de är inte snabba.


Visst blir det mycket finare och fräschare med vitt?

Efter lunch blev det om än mer flummig och annorlunda pedagogik. Alla hade två lappar där man skrev valfria begrepp inom området mångkulturalism. Sedan ställde vi oss i en ring och så gick en efter en fram och lade sitt begrepp på golvet så att det bildade ett mönster. Tidskrävande med tanke på hur lite kunskap fick, men rättså roligt. (lite som roliga timmen i skolan-det är ju trots allt sista skoltimmarna för veckan)

       
Vi sorterar begreppen och gör en helhet...

Leila och jag skyndade ifrån skolan för att ta heeeeelg! Vi mötte upp Petter och gjorde en afterwork. Riktigt najs med ett glas rött och att prata av sig om en det ena en det andra. En liten torsdagsöl för tre slagna hjältar blev det i alla fall. Vi kände oss lite mer än salongsberusade när vi lämnade stället två timmar senare. Lustig känsla när klockan vara var halv sex, men är man trött så behövs det bara lite för att känna mycket...

Ikväll bjöd vi tyskarna på en sista middag innan de åker hem, Mauritz stannar dock. Janssons frestelse (temptation =)) stod på menyn. Hör och häpna-de tyckte verkligen om det! Trodde inte alls att de skulle uppskatta denna svenska tradition, när de inte ens tyckte om vanlig god och hederlig fisksoppa-men tji fick jag.

Känns aningen omvänt att "pendla" till skolan om man bor så centralt som jag gör. Innan har jag ju bott i Kungsbacka och tagit tåget in till stan, vilket känns mycket mer naturligt. Jag antar det ligger på min livslott att ständigt pendla, jag är nog född till pendlare =)

Skolan flöt på i samma anda som den gjort tidigare. Vi fick hitta på en tonåring och måla den samt komma på personens livhistoria och framtid. Sedan blev var och ens tonåring tillsammans en klass som vi delade in i de kompisgäng vi tyckte var naturliga för dem. Faktiskt ganska roligt måste jag erkänna. Blev lite som ett rollspel då man agerade sin tonåring. =)

Jag åkte hem till Kungsbacka eftersom jag hade för avsikt att se matchen. Började med ett joggingpass och sedan vältes mina planer omkull då jag blev chaufför till tyskarna som ville se Tjolöholm. Klart att de måste få se hav när de är i Sverige, och på Tjolöholm är det jättemysigt så jag offrade matchen. 


Mauritz, Benzo, Nora och Erna



Helt underbara människor alla tre

Nu blir det sängen... Natti

I morse gick jag runt som en levande död i ungefär 4 timmar innan jag lyckades vakna till liv. Hade en ganska intressant diskussion om synen på social trygghets uppbyggnad i Sverige.

Efter skolan satte vi iväg mot systemet. I kön skämtade jag med Amanda om att öppna vinflaskan och dricka i butiken. Mannen som stodframför, för att köpa en 7,0;a, vände sig om och frågade "jasså, du är sån?". "Jag svarade att ja idag är jag nog allt det". Han tog upp sin hand och visade oss sin tumme. Den såg inte alls ut att må bra utan var rejält sönderskuren runt hela, så att den nästan såg ut att ramla av. Jag snabbade mig att erbjuda honom mina bamseplåster, men han sa "Jag vill bara ha en cider, för det gör så ont och jag ska till sjukan och fixa ihop den igen". När han skulle betala med sin tjuga blodade han ner den och kassören ville inte längre ta emot den. Eftersom han inte hade några mer pengar så kunde han inte köpa den, så jag gjorde det åt honom. Det lustiga var att han sa att han skulle till sjukhuset runt hörnet men tog spårvagnen istället (hoppas han åkte till Sahlgrenska).

Vi tappade inte matlusten trots incidenten utan gick till Burger King och åkte sedan vidare mor Slottskogen. Bamseklubben samlades vid Linnéplatsen för lekar och kul. Vi var massa lag som tävlade med varandra i olika grenar såsom; Fotboll med badboll och vattenhinder, irlänsk julafton och säckhoppning. Vår grupp lekte dessutom massa lekar för oss själva eftersom vi ville ha lite bonding =) Det var verkligen kul, speciellt "knuten" som vi höll på med i säkert en timma.


Lag; Solstrålarna
Kvällen avslutades med att dricka upp medhavd dryck på sprängis =) Mycket trevligt! Alltid lika kul att träffa de andra socionomerna och träffa nya människor. Mandis och jag begav oss dock rätt tidigt eftersom dagen var något lång för oss och vi tänkte befinna oss i Hammarkullen bright and early i morgon bitti!


Jenny och Erik

Jag och Amanda

Försöker pigga upp mig och fördriva tiden:
               

1970


1974

1984

Idag vaknade jag bakfull som vanligt, trots att jag inte drack igår. Jag fattar verkligen inte varför det ska vara på detta viset?!? Martina la fram sin teori om fenomentet för mig på vagnen till skolan; Jag går antagligen upp på natten och dricker både det ena och andra.... *hahaha* Lagom till lunchtid börjar jag må bättre, men då är jag nästan lika död som en klubbad sill...

Inte gjorde det saken bättre att skoldagen började med en huuuuur lång diskussion om kaffekassa som helst. Helt galet hur folk kan vara så giriga och orkar hålla på så mycket. Millimeterrättvisa som jag inte känner den sedan tidigare. Dessutom var det tungen att vara rättvisemärkt kaffe (vilket i och för sig var bra), men inte vilka märken som helst. Det fanns helt enkelt inget stopp på alla krav som skulle igenom. Diskussionen slutade nästan med ett bråk när vi satte emot och ville ha en gemytlig kaffeatmosfär, där man fick koka när man vill.  =) jag blev så less på alltihop så jag tog upp min Elle och började läsa den. Precis som på gymnasiet fick jag en tillsägelse att lägga undan den (det gäller att vara skärpt när det gäller kaffediskussionen och annat lika viktigt).

Kaffebråk i en timma eller så

På eftermiddagen var det fikatajm med mina pajer. De blev riktigt goda, men jag tycker nog att lite fler kunde visa uppskattning genom ett tack i alla fall. Ca 10 personer tackade eller sa att det var gott (kul att det var några i alla fall). =)

             
Summa sumarium har dagen inte varit strålande, utan regnig, småtrist och lika grå som husen i Hammarkullen...

Nu har jag pratat om allt mellan himmel och jord med Mauritz. Han är verkligen trevlig, sympatisk, förstående och bra på att lyssna. I helgen kanske vi ska till Liseberg, det blir kul. Nu närmast väntar den nya serien; Älskade, hatade förort.

Jippie! Äntligen vaknade man upp till sooooool! Frukost ute och sedan bar det av till Tjolöholm-gissa om Benzo var glad?!? Eddie sprang runt som en liten tok och vi strosade runt i solen och njöt av solen och naturen.


Tjolöholm slott


Överlycklig Eddie!-Ben, svans och öron ut


Osminkad, trött och halvsliten Anna


Haaaav


"Pepparkakshuset"

Mamma och jag åkte till Kungsmässan för att handla mat till middagen vi skulle bjuda på till kvällen. Hem kom vi med massa mat och ett och annat plagg som jag bara var tvungen att köpa (trodde jag i alla fall =)) Kläder kan man inte ha för mycket av, så det så! ;)

Pajer, pajer och ännu mera pajer. Jag har bakat ÅTTA stycken pajer idag-gissa vad jag kommer drömma om i natt? :P Dessutom har jag gjort en kladdkaka så jag kan starta ett café här snart. *haha* ne men jag tänkte bjuda på pajerna i skolan i morgon till måndagsfikat! Så jag har för första gången i mitt liv försökt baka veganskt, hoppas de kommer bli till belåtenhet!

4 av 9 mästerverk

Middagen blev väldigt lyckad (eftersom vi inte satsade på fisk). Grillad fläskfile och kladdkakan till efterrätt. Men än mer än maten bidrog tyskarna till att det blev så lyckat. Jag förstår inte hur en hel familj kan vara så genomtrevliga, underbara och varma! Funderade på att fråga dem det, så jag kan ta med mig det i mina barns uppfostran, men lät bli. Nu måste jag fixa i ordning det sista, så att jag kan krypa ner och få min skönhetssömn... =)


Typisk duk för min mamma


Tyskarna, mamma och pappa

Min lillebror (Anders) flyttade till Landskrona igår. Släpet fylldes med alla hans grejjer och bilen körde iväg med mamma, pappa och Anders såklart. Kvar blev jag med Benzo-jippie hundvakt en hel dag. *suck*. Benzo är den sällskapssjukaste och bortskämdaste hunden jag känner. Han kan inte vara ensam hemma ens i en kvart eftersom han tror hans sista stund är kommen.

Hade tänkt att måla om tvmöbeln och plugga, för att fördriva dagen och göra någon nytta. Det slutade dock med iatt ingetdera blev gjort, då jag inte hittade färgen och boken Socialt Arbete var hur tråkig som helst. I stället stack jag ut och joggade en runda. När jag kom hem var klockan nästan 15.00-paniiiiiik, systemet stänger 15.00. Jag fick ta en liten bonussväng och kom injoggandes lagom fräsch 14.55-men dricka hann jag i alla fall införskaffa.

Ishockeyn vill jag inte ens kommentera, tung förlust helt enkelt. Spänningen och underhållningen i fotbollsmatchen kan nog ingen svensk klaga på! Minna var här och det skreks och jublades om vart annat. Herregud, det var verkligen en bra och rolig match. Zlatan äger!!! Hur kan man bara få bollen, när tiden typ redan är ute, och sedan på konstigaste möjligast sätt sätta den?!? Dessutom gillar jag hans nya, lite mer sansade person, starkt! Nu håller jag tummarna och hoppas att han får göra riktigt bra ifrån sig samt uppfylla förväntningarna han har på sig i Barca. Ett Champions League guld är han värld, tänk om han till och med avgör i finalen. Ok, nu drog jag händerserna i förväg-men det hade varit sååååå kul!!! :D

För att fira segern traskade Minna och jag till Prinsen. Det blev dock en smärre besvikelse då folket där var rätt mycket äldre än vi. Planen var att ta ett glas där och sedan dra vidare till Peter-Niklas (penis, som minna kallar det) eller Rumpanbar (rumpan). När vi precis skulle gå köpte en gubbe i 50 års ålder ännu mer vin till oss, så planen gick i stöpet. Sent om sidor kom vi iväg till P-N där jag träffade Jonas. =)

(ett par bilder ifrån gårdagen kommer under dagen)

Grupp G som i Glass (bestående av Anton, Christian, Emma, Amanda och jag) gjorde ett studiebesök på Hammarhus. Det är ett äldreboende men vi fick mest insyn i deras dagliga verksamhet dit pensionärer kunde gå för att bebehålla någon aktivitet eller social kontakt. Vårt besök tog 20 minuter, då vi inte alls fick ut mycket av vikarien som skulle berätta om Hammarhus. Kändes som en omöjlighet att ha en 10 minuters redovisning om det inför klassen senare under dagen, men det löste sig bra tack vare våra egra reflektioner samt klassens frågor. 

Så var alltså första skolveckan slut. Det har varit en berg- och dalbana av intryck och funderingar. Tror dock att jag ska försöka lägga dem åt sidan under helgen, så att jag kan koppla av riktigt bra och ladda upp batterierna inför veckan som kommer. 

Torsdagar ska hädanefter vara lika med torsdagsöl hade vi tänkt. Tror dock att det kommer vara till för en tapper skara Hammarkullestudenter hädanefter. I går var vi runt på lite olika ställen, men började på Sprängis. När jag kom dit syntes inte någon i klassen till, så jag umgicks med diverse förvaltare (även kallade byråkrater). De var riktigt trevliga, så dem hoppas vi stöta på igen var det lider. Mandis kom efter nån halvtimma och vi pimplade vin. Efter ett tag var vi hör och häpna 7 st från klassen. 

Adam, Petter och jag

Vi gick vidare till cheers där vi pratade mer ostört samt åt nachos. Även rebecca anslöt, så man kan väl tänka att vi kommer bli en 8-10 personer som har lite kul ibland framöver. =) 


Dino och Emma


Jag och Mandis

Mandis och jag fick ett infall att hänga på Adam till chalmers pubrunda, som var precis som den brukar vara. varken roligare eller vanligare... :P *tsss* Så efter att ha sprungit runt bland blivande ingenjörer satte vi kurs tillbaka ner mot stan. Problemet var dock att vi hade virrat bort oss så totalt, i dessa teniknissars egna lilla fristad, att vi inte hittade ut.  Vi plockade fram de orienteringskunskaper vi skaffat oss i onsdags, och lyckades med lite möda och stort besvär hitta en spårvags som tog oss ner mot den vanliga civilisationen.


Här är vi

Vi sammanstrålade med resterande socionomstudenter på Parken, där det var en hel del folk. Måste nog säga att jag tycker att det var till det bättre att flytta studentklubben från Valand och hit. Schysst ställe som är lagom stort, men det hade inte skadat mer lite mer personal kanske. *orka stå i kö i 20 minuter för att få köpa sig ett glas*


Socionomstudenter från Hammarkullen och stan!

Himmel och pannkaka, dessa studierna är verkligen annorlunda. Hittills vet jag inte om jag vill kalla det studier överhuvudtaget faktisk. Har inte kommit i kontakt med minsta lilla form av akademisk kunskap under mina dagar i Hammarkullen. Därmot har jag fått möta mycket flum istället för lite konkret kunskap, mycket snack och liten verkstad och ingenting läst eller antecknat. Kan detta vara ett gott tecken? Kommer det fortsätta på samma bana under dessa två åren? Kan detta i så fall vara rätt? Är detta vad jag söker?

Kom indroppandes till skolan 5 minuter för sent, eftersom spårvagnen tydligen ville ha lite rast mitt på vägen. Som tur var missade jag ingenting väsentliget utan hade egentligen kunnat komma en timma senare om vagnen hade behövt mer vila... =) Vi fick uppgiften att i våra grupper tillsammans med en karta stadsorientera i Hammarkullen.



Emma, Amanda och jag traskade upp till ett villaområde där vår första plats att besöka låg. Det finns förvånadsvärt många villaområden och då fina sådanna i stadsdelen. Jag som aldrig varit där utan endast fått mediasbild av den hade trott att det skulle se ut på ett sätt som inte helt överrensstämde med verkligheten.


Vart ska vi?

Rast

Givetvis finns de gråa stora miljonprojektslägenheterna också. Enligt mig ser ,de av utsidan att döma, inte speciellt upplyftande eller hemtrevliga ut- men det viktiga är ju vad de boende anser om sina hem. Ur mina ögon sett har jag bara lite svårt att tro att majoriteten av de bosatta där tycker att det är trevligt, fint och bra.  


Vi tog visst lite konstiga vägar

Det största intrycket jag fick var ett dagis som låg nederst i ett av de gråa lägenhetshusen. På gården lekte barnen men det enda som fanns för dem som lekplats var asfalt (uppskattningsvis 3*10 meter) samt en liten sandlåda. Inget gräs. Ingen rutschbana. Inga gungor. Inga trehjulingar. Ingenting-förutom just sandlåda och asfalt. När vi passerade kom barnen (som alla var i 3-4årsåldern) fram till staketet och frågade: "Vad gör ni här". De var verkligen förbryllade över att vi kom gående i deras område och undrade vad som stod på. Det kändes sorgligt att så små barn redan insett hur segregerat samhället verkligen är. 

Rundvandringen tog drygt två och en halv timma och sedan fick vi återvända till sopplunch i vårt lilla hus. Vi pratade om vad vi sett och hur vi uppfattade det (vilket slutade i rena spekulationer utan någon fakta), för att sedan åka hem.

1 000 000 frågor snurrar runt i mitt huvud nu. Denna utbildningen är verkligen speciell. Känns lite som en lekstuga, och jag kan inte se att vi kommer kunna skaffa oss tillräcklig kunskap för socionomyrket genom denna utbildningsform. Vi kommer inte ha några tentor utan redovisa projekt. Dessa projekt baseras på det vi möter när vi är ute i samhället samt på egna reflektioner-men behövs inte faktakunskap och teori? Klassen är också väldigt speciell-jag känner mig inte hemma i den. Alla är jättetrevliga och pratsamma, men jag har helt enkelt inte mycket gemensamt med dem. 

Jag får snart dåndimpen! Vet inte alls hur jag ska göra... Borde testa längre-jag vet... Kanske borde jag gå denna kursen och sedan se. Det är ju lättare att byta över när en ny kurs börjar, så slipper jag plugga in allt jag missat nu. Det kanske får bli min plan...