Cecilia Charlotta

Jag orkar inte med detta längre! Sorry att jag klagar, men jag har fått nog och mer därtill. Igår på "utvecklingssamtalet" frågade vi hur redovisningen/examinationen av kursen skulle se ut (notera att den är idag=en dags varsel). Läraren sa att vi bara skulle diskutera våra arbeten och att vi INTE skulle förbereda en redovisning.

Så kom man till skolan idag då, utan förberedelser oh inser att VI SKA HA REDOVISNING. Jaja, men alla behöve inte redovisa utan bara tre grupper. Eftersom de andra inte alls var bekväma med att göra detta fick Emma och jag redovisa vårt case i EN TIMMA utan förberedelser. HUr kul är det när man ansträngt sig på ett arbete och inte är förberedd att presentera det alls lika bra som det är? Vad är det då för vits med att ens lägga ner tid och kraft på att göra arbetet bra? Jaja, vi babbladet på så gott det gick. Kände mig inte alls fit-for-fight utan riktigt dålig faktiskt. Fick avbryta hela dagen vid lunch och åka hem och sova. För ett par dagar sedan hörde jag att 20 minuters sömn på dagen kan ersätta 2 h sömn på natten. Om man sover 2h 30 minuter på dagen ersätter det då 7 h och 20 minuters nattsömn? Hahha... I så fall behöver jag typ inte sova i natt. Men trött är jag och sova kommer jag definitivt göra!

Har precis gjort en liten, liten aw. Ett glas var allt som behövdes för att jag skulle få nog. *hahah* Hur ofta händer det? Men är man superdupertrött och har vätskebrist så ja... :P hahha... Nu blir det massa fredagsnys med idol och grejjer.

Personal note: Skriva om mamma och hennes åsikter om mig/mitt liv i morgon eller övermorgon

Vaknade och var helt bakfull klockan 07.00 fast jag inte skulle upp förrän 09.00. Kände att det inte var en jättebra dag att vara bakis på iom "individuella" samtal om plattformen. Jag kom i alla fall i väg, även om jag inte mådde strålande bra. Antar att samtalet gick bra. Jag blev lite ifråga satt om jag verkligen ville stanna eller om jag skulle hoppa av. *hhahah* Jag gav henne i alla fall svar på tal och berättade precis som jag tänker och känner om utbildningen. :D Mig kan de inte trycka ner inte! :P 

We Weren't Born To Follow lyrics

This one goes out to the man who minds the miracles
This one goes out the ones in need
This one goes out the sinner and the cynical
This ain't about no apology
This road was paved by the hopeless and the hungry
This road was paved by the winds of change
Walking beside the guilty and the innocent
How will you raise your hand when the call your name?

Yea, Yea, Yea,
We Weren’t born to follow
Come on and get up off your knees
When life is a bitter pill to swallow
You gotta hold on to what you believe
Believe that the sun will shine tomorrow
And that’s a saints and sinners pleas
We weren’t born to follow
You gotta stand up for what you believe
Let me hear you say
Yea, Yea, Yea, ooooohhh,, Yea

This ones about anyone who does it differently
This ones about the one who doesn’t sit and spits
This ain’t about our living in a fantasy
This ain’t about giving up or giving in

Yea, Yea, Yea,
We Weren’t born to follow
Come on and get up off your knees
When life is a bitter pill to swallow
You gotta hold on to what you believe
Believe that the sun will shine tomorrow
And that’s a saints and sinners pleas
We weren’t born to follow
You gotta stand up for what you believe
Let me hear you say
Yea, Yea, Yea, ooooohhh,, Yea

Let me hear you say
Yea, Yea, Yea, oooohhhhh, Yea

Yea, Yea, Yea,
We Weren’t born to follow
Come on and get up off your knees
When life is a bitter pill to swallow
You gotta hold on to what you believe
Believe that the sun will shine tomorrow
And that’s a saints and sinners pleas
We weren’t born to follow
You gotta stand up for what you believe
Let me hear you say
Yea, Yea, Yea, ooooohhh,, Yea



Mandis, Emma och jag lunchade på fröken ohlsson :D Sedan strosade vi runt på Åhlens i en timma-och jag lyckades köpa INGENTING!!! *bra* Nu ska jag snart på bio. Flickan som lekte med elden. Spännande. Kommer säkert drömma mardrömmar i natt... Hahah

Igår parkerade jag bilen i Hammarkullen, och det gick precis som väntat hur bra som helst. Mina knasiga föräldrar tror att bilen ska bli satt i brand eller att det ska bli inbrott när man har den i en förort-men icke sa nicke! Så nu vet ni det, parkera gärna och med fördel där. Gratis och bra!

Vi hade en redovisning a lá seminarium hela förmiddagen, men det som är poängen kommer här; utan lärare. helt för oss själva och av oss själva. Vi kunde lika gärna ha struntat i det, men jaja. Det hela slutade vid tolv så jag körde in till stan och letade parkeringsplats i ungefär 1 timma. *typiskt*

Efter ett par ärrenden körde jag vidare till Lidköping. Var så himla mysigt och kul att va me jejje hela kvällen. Vi gick och handlade, lagade en jättegod middag, såg på idol och pratade massor. Precis vad jag orkade med igår! :D Vi ses för sällan nu för tiden... :( Men när vi ses är det desto roligare! Jejje är BÄST! :D

  

Idag blir det ner på stan (eller vad man ska kalla det i en byhåla), kolla på vår film och sen Halloween festen! Kuuuul!

Haha... Idag började jag laga lunch samtidigt som jag åt frukost. Det var inte ens så att frukosten blev sen utan det hela gick av stapeln vid 07.00. =) Skulle bjuda girlsen på lunch eftersom vi hade en heldagspluggande hos mig. Det blev en favorit i repris, jag gjorde den goda kyckling, quinoa, mango och grekisk salladen som söta Anna uppfann. :D På tal om henne; Emma tyckte att Anna var jättejättevacker och fotomodell snygg-hoppas du läser detta nu Annapanna!

När vi skulle ta hissen tillbaka till lägenheten skulle en kille gå av. Grejjen var att han inte gick av-han bara stod och kollade från topp till tå och upp igen. Jag blev aningen förvånad och kollade vid sidan av mig för att se om det inte fanns nån plats att gå av, men det fanns det verkligen. men ja, han bara stod där typ 30 sekunder innan han tog ett par steg... :P Hahahah! :D Emma trodde det var snyggingen som jag fliratade med i början på veckan, om det ändå hade varit så väl! :) Då hade jag tagit mog till mig och tagit kontakt med honom på riktigt. :D

Vi pluggade på och hittade på en hel liten saga om vår familj, de har nu fått problem på många olika plan-men oroa er inte för sagan kommer sluta lyckligt. För tillfället är familjens ekonomi körd i botten och de riskerar vräkning. Pappan (från Palestina) har starka åsikter om hur familjen ska vara utifrån sin kultur och mamman överväger skiljsmässa. Vidare har den äldsta sonen fått koncentrationsproblem och är utåtagerande p.g.a. hemsituationen. Detta leder till att hans klasskamrater, som redan har fördomar mot invandrare får nytt mjöl på sin kvarn, och rasism och mobbing riktat mot sonen är ett faktum. Den yngsta dottern 1 år uppvisar avikande beteende då hon har anknytningsproblematik, eftersom hon inte får tillräckligt med uppmärksamhet.

Det låter jättelustigt, men det känns plötsligt som om familjen (som är fiktiv) finns på riktigt och jag känner verkligen empati med dem. :P Det var det där med att hålla isär fantasi och verkligehet ja... :D

Appropå det(låter nästan som om det är påhittat, men det är ren och skär sanning); jag åkte blå express fast jag inte skulle det! Smärtfritt gick det inte denna gången heller. På järntorget misshandlade ett gäng ett par killar särökillar som skulle med bussen. Det blev ett himla ståhej och stökigt värre när killarna försökte fly på bussen och komma undan sina misshandlare. Misshandlarna å sin sida försökte även de komma på bussen, så Särökillarna var tvugna att försöka knuffa av dem. Misshandlarna sparkade och slog på bussen-jag var helt säker på att en ruta skulle gå, men de klarade sig. Polisen kom och hämtade de misshandlade killarna för att göra en anmälan och försöka få tag på förövarna. Vilken cirkus! Det hela startade med att misshandlarna tyckte att Särökillarna glodde på dem och kollade snett varför de gick på dem med knytnävsslag och sparkar. :( En av särökillarna blev så chockad att han nästan inte kunde prata efteråt... :(



Jag tog en joggingtur när jag kom hem. Jag måste bara skriva det här-nytt personbästa på min runda med 1 min och 30 sekunder och då ska tilläggas att jag var tvugen att knyta skorna inte mindre än tre gånger! Det kunde jag verkligen aldig tro, att jag var i så bra joggingform efter måndagens fiasko med inneskorna och efter den 4 veckor långa superduperförkylningen. Hejja mig!

Nu blir det lite pyssel-nagelstund har guld i mun. Om jag är duktig orkar jag läsa ett eller ett par kapitel psykologi också innan jag stupar. Eller så kollar jag på tv... :S Det är ju trots allt en ny serie på trean ikväll Southland eller vad den hette. Vill bara sova bort min associala vecka så att det blir fredag och jag får åka till världens bästa JEJJE!!!!! LÄNGTAR OCH SAKNAR!!!

Mådde inte alls bra i morse, kan jag meddela. Tror inte att det var dagen-efter-syndromet, i sin rätta bemärkelse, som var den största boven i dramat. För att förskingra mina tankar och mitt mående försökte jag distraheta mig med att leka med bloggen. Resultat blev som synes inte alls till det positiva, men så får det vara tills jag tar i tu med det på riktigt. Ska minsann be världens bästa tysk  (the best German guy ;)) att hjälpa mig. Han kan-och han kan bra!!! =)

Pappa kom och hjälpte mig att äntligen få en taklampa. Vilken lyx att kunna se annat än en dataskärm efter klockan 19.00 på kvällen! :D Vi satte ben på min säng också, fast den egenligen ska ha en hel stomme. Dessvärre skulle det se störtdumt och riktigt fel ut om jag skulle ha den, så detta är nog bästa lösningen tills vidare i alla fall.

 

Det bor riktigt fina killar i mitt hus kan jag lova, och de ger ett väldigt trevligt första intryck också. :D  Jag springer på dem i hissen eller i soprummet (väldigt charmerande första möte bland sunkiga gamla rester och stinkande avfall) *hahaha* Jag ska hänga mer i soprummet helt enkelt, så att jag kan bedöma om andra intrycket är lika bra, och göra en bra plan för ett trevligare tredje möte... :D *tsssssss*

Jag har just lagat 5 potioner mat, varav jag just ätit en :) Magen är nöjd och jag är nöjd, i alla fall just nu. Vad jag inte kommer vara nöjd med är att äta samma mat i 5 dagar i rad. :( Jag kommer nog aldrig mer vilja se denna blandning ingredienser tillsammans mer någonsin efter på torsdag... :P orka stå och laga fem olika saker, ne det går faktiskt inte. jag vill inte lägga tid på det, inte heller vill jag lägga tid på att äta trevligt och gott i skolan. Det går föresten inte att äta trevligt där. Vi sitter och äter i samma rum som vi har "lektioner" i-och om ni kommer ihåg så är det inte jättemysigt. Ne, när klockan väl blir 12 är det jag som äter det snabbaste jag kan och flyr ut! :D hahhaa... Ett varv på hammarkulletorget är standard och sedan hinna snacka med my buddies.

Just det... ...jag har skrivit min plattform, vad det nu är. Efter önskan från somliga finns nu delar av denna i inlägger före detta-läs om ni vill...
Annars hoppas jag att ni får en mysig söndagskväll utan ångest... :)

...Till socionom sökte jag därför att jag vill arbeta med människor och deras livssituationer. Jag tror på människan och hennes kraft samt vilja att leva ett harmoniskt och kärleksfullt liv. Ibland kan hon, i olika faser i livet, behöva hjälp och stöd för att ta sig vidare ifrån situationer som uppstått och det vill jag hjälpa till med.

Jag tror att min största personliga resurs, i ett arbete med människor, är min kärlek till människan och livet. Genom att uttrycka detta tror jag att man skapar tillitsfulla och givande relationer med såväl vänner som klienter.

Att jag valde Hammarkullen berodde främst på att jag ville få en bredare syn på levnadsförhållanden och livet, än det jag själv upplevt. Jag hade aldrig tidigare varit i en förort och inte heller umgåtts mycket med invandrare.  Dessutom ansåg jag det vara en stor fördel att få komma ut i verkligheten genom att integrera teori med praktik...

...Klassen för mig är ett mysterium utan dess like. Jag har aldrig tidigare varit en del av en grupp så olika mig själv som vår klass. I klassen är de flesta alternativa, och enligt min mening har många ett behov av att utåt sett visa sig unika. Det som för mig förknippas med vanligt, är inte vanligt i vår klass. Jag börjar tro att jag hör till en mycket liten skara som politiskt delar åsikter med det högra blocket.

Mitt största problem i klassen är att jag vägrar vara en del av ett kollektiv. Jag är ytterst mån om min personliga vilja, välbefinnande och behov. Detta gör det svårt för mig att umgås med hela klassen, då jag upplever att flertalet vill ha en gemenskap, som inkräktar på mina värderingar och min livssyn. Jag går denna utbildningen för min skull; för att jag ska inhämta kunskap och erfarenheter, för att jag ska växa som person och för att jag ska få en god grund att stå på i min framtida yrkesroll.

Jag valde inte denna utbildning för att ta hand om andra studenters problem. Jag är själv en student som i framtiden vill arbeta med människor professionellt. Jag valde inte heller denna utbildning för att anpassas in i en grupp där alla har ansvar för varandra. Vidare får jag uppfattningen av att många i klassen har som mål att den ska fungera liknande familj, vilket inte heller är min önskan. Mina värderingar bygger på individuellt ansvarstagande och det tycker jag frånses i klassen.


Jag upplevde indelandet av reflektionspartners som politiskt inkorrekt. Hur är det möjligt att utifrån ett visst antal kriterier säga att folk är olika varandra? Enligt mig är det just detta ett omfattande problem som bör motverkas: att utifrån fördomar, stereotyper och andra kategoriseringar tala om för människor att de är olika varandra.

Every person is in certain respects:

"Every person is like all other people
Every person is like some other people
Every person is like no other people"

Problemet som uppstår genom denna kategorisering är att dessa fördomar och stereotyper späs på, i stället för att suddas ut. Man visar omvärlden att grupper av människor är olika, fastän en stor variation kan finnas inom gruppen. En variation som inte sällan är större än den som finns mellan grupperna. Detta går stick i stäv med min syn på den unika individen, och att alla individer har någonting att tillföra oavsett socialt sammanhang...


...Malcom Payne gav en överblick över vilka teorier som används idag och hur dessa ser ut. Det psykodynamiska och systemteoretiska perspektivet intresserade mig mest av de författaren lyfte fram. Detta eftersom jag tror på människan som en unik individ, som är så komplex att grupperingar och kategoriseringar i största möjliga mån bör undvikas. Givetvis inser jag att flera faktorer påverkar varje människa och är därför intresserad av att läsa om grupper, familjer, och samhälle.


Hur individen ifråga själv tolkar sitt liv, sin värld, sina relationer, sina erfarenheter, sina möjligheter, sina problem och sig själv är en mycket viktig grund i arbetet med människan.  Att utgå ifrån varje hennes högst personliga livssituation, personlighet och historia tror jag är viktigt. När individen känner sig unik och respekterad växer hennes självkänsla och självförtroende. Detta leder till att hon får en bättre möjlighet att ta itu med sina svårigheter och problem, för att kunna skapa sig, ett för henne, mer tillfredsställande liv. Genom att se individen och stärka henne i synen på sig själv och sin förmåga växer hennes egen vilja och ansvarstagande fram...

Dagen började alldeles för tidigt, när jag vaknade och min kropp inte alls ville somna om. *suck*Alltid detta problem... ...får och kan man sova hur länge som helst, vaknar man bright and early och är pigg som en nötkärna. Nybakade frallor från majgården avnjöts till lugna favoriter och en sång till mitt framtida (hoppas jag i alla fall) bröllop bestämdes. :P

Joggade min 5 mil denna veckan! -Bra Anna! Dessutom körde jag ju afron igår också, så lite bonuspoäng blev det till och med! :D I morgon blir det då rakt ingen träning, för kroppen behöver minst en dags vila per vecka:) Körde till ikea för att köpa en till ram, eftersom en viss klantig person trampade på en av den så den gick sönder *fy dej*. Knökat med folk och inte alls kul att la-la runt där för en rams skull (tog ca 45 minuter). Blev riktigt bråttom till Buttericks, som helt klart var dagens projekt, eftersom de stängde klockan 15.00. Stövlade in med en kvarts marginal och provade diverse outfitar. Alltså jag skojjar inte, det var så trångt att man itne kunde röra sig! Och alla bra utklädnader var såklart redan slut... :( Suck! Halloween måste bli gigantiskt i gbg i år!!! 
Det bästa jag kunde komma på var att vara ängel! Så vingar, gloria och spö är nu köpt. jag får minsann locka håret och ha den vita, korta klänningen till och kanske ett par stay up strumpbyxor i spets... Får se... :)

Skulle ta ett par glas med vad jag trodde var kanske 5 personer. Det visade sig att det var Adam och amanda-inte fy skam alls-om jag inte hade behövt vänta på dem i 45 min själv, på ett hak som inte riktigt var mitt ställe.


Redo för avgång... =) Synd bara att det var en timma för tidigt

Nåja, det var en erfarenhet i alla fall och jag klagade inte över att vi bytte till ett mer najs ställe när de kom! :D Vi hade trevligt, men bestämde oss för att dra oss hemåt. Så nu är jag lite i ett dilemma om jag ska vänta in Jejje, som varit på middag och ska ut på tranquilo eller om jag inte ska det... :S Hihi... Hon får en viss tid på sig, jag vill ju verkligen träffa henne-behöver det dessutom-men jag orkar inte vänta huuuur länge som helst...

Jag bakar ihop både torsdagen och fredagentill ett inlägg, då de sätt väldigt lika ut. Faktum är att de var ungefär lika tråkiga också. Massa plugg som upptagit stösta delen av dessa dagar. I går var det en avhandling som skulle läsas, den gav iofs en rätt intressant bild av hur synen på familjen har förändrats genom tiden. Jag tog en härlig höstpromenad med Benzo i skogen för att få lite frisk luft. =)

Fortsatte med pluggandet och då i form av psykologi. Tenta om två veckor, ajajaj, men jag behöver bara ett G på delkusen för att få VG i betyg på hela kursen! =) Jag gick till Fb interiör, jag vill verkligen ha det mästa som finns där inne. Jag går runt lika upprymd och ivrig som ett barn i en leksaksaffär. Hittade en lampa som kommer passa toppen, fast den vita syansen är lite för off white, men jaja-den var jättefin! =) Nu ligger den dessvärre inpackade i wellpapp i källaren och väntar på att åka hem med mig till Gbg., med andra ord inget kort på den idag... Köpte ett par jättejättesöta påsar/dekorationer till vinflaskor som jag minsann ska ha vid varje middag hädanefter-nåde den som spiller rödvin på dem! Skyndade mig hem till matchen, Frölunda bjöd på riktigt underhållande ishockey i andra och tredje. :D

   
Köpte två av varje, så jag kan bjuda många på vin...


Och variera mig... =)


Ååååh, jag hittade ett par hjärtan att häng på t.ex. gardinerna. :D

Idag bar det av på en bilsväng till hemlig destination i ösregnet. Suck pust stonk och stön! Det var allt annat än avkopplande att köra när regnet fullkomligt vräkte ner. Normalt sett tycker jag det är jätteskönt och mysigt att åka bil, men idag satt jag som sagt på helspänn och vågade inte trycka på bromsen en enda gång på cirka 15 mil.
Svårt att lista ut vad jag gjorde när jag kom hem? *not*PLuggade såklart! Jag tror mig nu ha skrivit en plattform, vad det nu är för något. Och har pluggat lite mer på psykologin, typiskt att jag valde bort den jobbigaste kursen... :S åååå, jag var på afrodans idag-det var kul och flummigt-men inte alls lika flummigt som studierna i Hammarkullen. Jag studsade runt som en tok till bongotrummor och med ett stort leende på läpparna. Tänk att det ska behövas så lite för att man ska bli på bra humör! =)

Ikväll blir det idol och mys! Hejja den som vinner!!! :D

Åkte iväg till Skatås för att ta en lång och välbehövlig promenad med Mandis. Vi gick ungefär 1,3 mil i smått, smått duggande regn och filosoferade över livet, klassen och det mesta kan man säga. =) Eftersom jag inte hade världens bästa promenadskor på mig tog det sin lilla stund, 2 timmar närmare bestämt-men frisk luft kan man inte få för mycket av.

Åkte hem för att sätta upp lite tavellister och montera ihop ett minibord i min lägenhet. Egentligen skulle sängen också komma på plats idag, men jag bestämde mig för att bara ha ben som nu är inhandlade på Ikea.

Var galet sugen på att se på film hela dagen, och nu är jag stillat mitt behov med att titta på the Flood. Den var bra gjord, med många bra scener-hoppade till av fasa flera gånger. 

Försöker komma på vad jag ska ha på mig på Halloweenfesten. har kollar på www.buttericks.se och kommit fram till ett par förslag. Får gå dit i morgon eller på tisdag och kolla på dem och kanske testa. Vissa är mer vågade än andra, men är det maskerad så är det... =) Här är några förslag... :

 
                 Gogo-girl                                     Matros


                   Ängel                                         Pilot


              Sjuksköterska                                  Pirat

Nu har jag det rent och städat i min lilla lilla lägenhet, efter mina städinsatser igår. Det som är positivt med att ha en liten liten lägenhet måste nästan vara att den blir väldigt lättstädad.

Efter all städning hit och dit skulle jag ju självklart se på matchen. Skulle se den med Andreas och co, för att sedan eventuellt gå ut. Men vad har man på sig då? Fick ta en alldeles för stor väska med mig, så att jag skulle kunna byta om ifall vi skulle gå ut och fira. Vi laddade inför matchen med pizza *gott*, innan katastrofen började. Fast det var ju en ganska bra match, om man bortser från domaren. Kändes som om Sverige minst lika väl skulle ha kunnat vinna den matchen-men vad hjälper? :( Inget VM för Sverige-så är det bara... Och Lagerbäck ska äntligen avgå!


Undrar vad de pratar om... Ser intresserade ut i alla fall...


Alla glada-så jag bjuder på vad det nu är jag gör:pratar säkert... =)

Vi åkte in till stan och gick till en pub, eftersom de flesta kände att det var lagom. Tanken var nog att vi bara skulle ta ett glas där egentligen, men ett glas blev två och kan till och med tre (för vissa) :P

Vi flummade runt på stan i jakten på ett annat liknande ställe, och hamnade till slut på Queen. Vi var bara där en jättekort stund innan de stängde och då var klockan vips 3. Gick till tintin första gången på natten-mycket bra val för att slippa snabbmatsställena. Min kycklingbaguette var riktigt god-de har bland de bästa baguetterna i stan tycker jag.

Kom på att jag glömde säga att jag kanske kanske fick en bil igår. Eller jag har nog inte fått den än tror jag-nej det har jag nog inte. Det är Kerstins bil, som hon INTE kan kära längre. berit försökte förklara för Kerstin att hon inte skulle kunna köra bilen och pekade på mig; "Hon får köra bilen".

På vägen hem ifrån Varberg sa Berit; Jag har bestämt att du ska få bilen när Kerstin har gått bort. Jag visste inte vad jag skulle säga, men kände att Berit inte riktigt var i sina sinnes fulla bruk. Svensk och försiktig som jag är sa jag "Nej, men det kan jag inte ta emot. Ni kan ju sälja den och så får du pengarna." Berit såg lite ledsen ut och sa; "Men jag vill att du ska ha den. Du skulle passa så bra i en röd bil. Om du vill ha den?"

Skulle gissa att det är ungefär en röd sån här, men jag och bilmodeller... :P

Hon är ju amerikansk och hade säkert förväntat sig en reaktion i stil med "Marvolus. How gentily kind of you. I am so happy for it". Berättade det hela för mamma som skulle prata lite med Bejjan och säga att jag blev överrumplad och inte visste vad jag skulle tro.

Grejjen är att jag säker inte kommer ha råd att ha den sen i alla fall... :S Vi får se... Än så länge finns den till mitt förfogande och jag betalar ingen skatt eller dylikt. Jättejättesnällt av Bejjan och Kerstin hur det hela än slutar!

Nu ska jag snart kila iväg till systemet, fixa i ordning lite här hemma och kanske plugga en stund om jag skulle råka få lite tid över. Sedan är det ju match och inte vilken match som helst: EN MATCH SOM KOMMER AVGÖRA LITE OM HUR NÄSTA SOMMAR KOMMER SE UT! :P Spännande!

Körde ner Bejjan till Vargerg, i vanlig ordning får man nästan säga. Det var vårdplaneringsmöte för Kerstin med läkare, sjuksköterskor och det paditativa teamet i Kungsbacka. Det hela slutade med en ledsen Bejjan, men att Kerstin i alla fall skulle få komma hem. Gissa var hon ska bo? Jo, hemma hos oss! I mitt rum... Visst vill jag att Kerstin ska få njuta och trivas så mycket som möjligt in i det sista, men det känns samtidigt som om mamma och pappas hus har förvandlats till ett sjukhus. En senildement John-som varken känner igen Bejjan eller vet vad man ska ha en stol till OCH en Kerstin som kommer förlora funktion efter funktion. Jag kan inte i min vildaste fantasi se att Bejjan skulle klara att ta hand om dem båda, utan ser snarare även hennes undergång. :(


Varbergs sjukhus-usch, fy, blä


Fika :D

Plockade upp mamma på jobbet och åkte till Frölunda Torg där hon skulle visa mig ett par lampor hon hade sett. Jag behöver verkligen en lampa, nu när mörkret tränger sig på allt tidigare om kvällarna. Dessvärre föll ingen av hennes alternativ mig i smaken. I stället köpte jag ett par småsaket t.ex. ett nytt diskställ-inte för att jag inte hade ett utan för att det har försvunnit! Hur kan ett diskställ försvinna?!? jo, om någon har tagit det! helt galet faktiskt-en kleproman...? Joooo, jag tror faktiskt det. Det är nämligen inte det första som har försvunnit. Ett snöhalsband och en smikprodukt har spårlöst försvunnit när en och samma människa varit i närheten-SKÄRPNING PÅ DEJ NU!!!!! 

Mötte upp finaste, sötaste Annapanna för att göra en AW. Vi hamnade på Bryggeriet där personalen inte är alltför trevlig. Som tur var var de inte otrevliga mot oss, men däremot mot våra bordsgrannar. :( Efter ett par glas gott vin och lite mat åkte vi hem till Annas fina lägenhet. Den är verkligen jättejättefin, synd bara att Anna själv inte uppskattar den lika mycket som jag gör. Det är typ min drömlägenhet-i alla fall om man är ung och singel. Vi fortsatte vårt babblande och vindrickande med Idol i bakgrunden. Efter ett tag kom Anders (Annas pojkvän) och vi kom av någon anledning in på Kinesiska horoskåp.


Anna  ♥


Fredagsmys

Anna är en råtta, Anders är en gris och jag var helt säker på att jag också var en råtta, eftersom jag som Anna är förr 1984-men icke! Jag är en GRIS!!!!! Hahahahhaa! Jag skrattade ihjäl mig när Anders läste upp Grisens personlighet. Grisen är omtänksam... ... ... Grisar har lätt för att... ... ... Seriously-en gris!

Idag har vi hör och häpna, varit i stan och pluggat! Vilken frihet! Vilken känsla! Vilken lyx! Det var bara att traska iväg till pedagogen, där vi började dagen med att diskutera huruvida blanketter borde vara endast på svenska eller om det borde finnas på arabiska etc. Diskussionen urartade, precis som det låter, och kom att landa på det personliga planet för samtliga deltagare i seminariet. Blev minst sagt putt på en person i min klass-hon verkar tycka att om man är svensk så får man inte uttala sig och att man inte vet någonting. Jag gav henne svar på tal =)


Glad över att vara i stan 

Nästa seminarium hade vi uppe vid linné- i det stora, gamla, fina, gula huset på Sprängkullegatan. Där var det om än ännu mindre intressant och givande. JADA JADA. Satt och messade massa trams med Leila, för att överhuvudtaget hålla mig vaken. :P


Amanda och Emma=Bästa reflektionspartners =)

Petter, Leila och jag gick till café mio och fikade, för att prata av oss efter skolan. Det är de enda 2 som är lika mig och som tänker och pratar lika *tack att jag har dem*. Vi är de enda som tex. går ut på avenyn etc, vi är de enda som bryr oss om kläder och mode för att bara nämna några exempel. Alla har ju olika intressen och preferenser, men det känns inte alls jag att tex gå ut på pustervik, haket, neff, Rockbaren etc... =) Gillar mer mellanställen jag... =)


Petter och Leila

Tog mig till Kungsbacka, eftersom jag ska köra ner till Kerstin i morgon bitti. Givetvis passade jag på att jogga också, hittade en lucka i regnet minsann! :D Nu är det middag som gäller!

Träff med "reflektionspartners" 3 timmar idag-jippie, precis det som gör en bra start på veckan... ...eller neeee, inte! Som tur är har vi en najs grupp- så Emma, Amanda och jag tog oss friheten att vara ute i naturen och gå cirka en mil i skatås. =) När vi hade diskuterat lite hit och dit om både Owes text (det vi skulle) och diverse annat, åt vi lunch hos Mandis.

Lugnt och skönt i solen

Vi var klara redan vid ett, så det blev en sväng på stan och lite slapptid hemma. Köpte ett par fejkglasögon, som ska på i morgon.... ...undra hur det ska gå... :P *Hahahah* Efter att ha käkat en liten men naggande god "middag", traskade vi iväg- hon till Vasa för att träffa J, och jag till Linné för att vara sällskap när Andreas åt middag. Ne- jag drack faktiskt vin, så det så! Andreas är från början mitt ex kompis kompis, oj det lät väldigt invecklat... Han är iaf rolig, sympatisk, analyserande, social, aktiv och kanske lite för snäll- så nu känner ni honom också.

Undrade vad det var som hängde ner, tror jag tappade en hårnål...

Efter mat/dryck gick vi en sväng upp och ned för Linnégatan innan han åkte hem och jag gick vidare. Har fått en lite dålig vana att gå till Kings head titt som tätt. Där hamnade jag visst även i kväll, för att se på matchen och prata lite med Adam, Dino och ännu mer med Amanda... Det är nog egentligen inte ett ställe som jag känner mig helt hemma på, men klassisarna gillar det och det får funka helt enkelt. Dessutom är ju merparten av de som går ut, i klassen, inte 23 fyllda-vilket kan ställa till en hel del. Undrar lite för mig själv om de kommer gå ut på GP-tror jag bandar det... :P *hahaha*


Adam och Amanda

Jag vaknade alldeles för sent-klockan 13!!! När pappa och mamma åt lunch började jag göra i ordning min frukost. Min plan för dagen var Plugg, Plugg och mera Plugg. Men min plan stämde tydligen inte alls överrens med pappas plan för mig. Han hade räknat med att jag skulle hjälpa honom med klädval inför hans jobbresa. inte nog med att vi gick igenom hans garderob-jag knöt 5 slipsknutar och var tydligen tvungen att köra honom till Landvetter. Han brukar alltid ta taxi, så det tyckte jag såklart att han kunde göra idag med... Men eftersom det var så många från hans jobb som skulle åka och han har hand om ekonomin för projektet så skulle han föregå med gott exempel. *jaja-vad gör man? jo man kör pappsen*

I förrgår såg jag en Marley and I, det var lite som att se på vår familj och Benzo. *hahah* Kände igen diverse incidenter som jag redan upplevt in real life. Fick mej ett par goda skratt. nu tänker ni som har sett filmen att det måste vara ett *living hell" att ha Benzo i familjen, men så är det inte. Han är ju mycket mindre, sötare och faktiskt snällare samt mer väluppfostrad. Visst, han är lite crazy och aningen för bortskämd-men snällare hund får man leta efter. Hunden är människans bästa vän-så det så! :D

Just nu ligger jag mest och tänker på en kompis som haft en riktigt jobbig helg, och inte är glad alls. Varför är livet så orättvist och varför kommer en olycka sällan ensam? Nene, det är precis som om livet vill testa en i mellan åt, med att ge en flera kriser samtidigt. Det är ruskigt jobbigt och tråkigt när hemskheter händer i någons liv, som man verkligen tycker om. Jag vill bara vara där och ge den största kramen jag kan.

I hade a dream... ...om att få en dag i lugnan ro på mig strosa runt på stan. Solen skulle skina, jag skulle gå in i mina bästa butiker och genast få syn på de perfekta plaggen och varorna för mig. Nöjd med mina inköp skulle jag sätta mig vid Vallgraven med en kaffe sant en tidning och bara njuta...

Min drömdag på stan byttes ut mot en stressig shoppingrunda på ULLARED- tillsammans med ungefär 50000000 busslaster med pensionärer och skåningar. Jag kom inte fram någonstans med min mastodontvagn utan bytte till en korg, men vad hjälpte det? Efter ungefär en timmas frustration, trängsel och kaos gav jag upp. Hann haffa ett par saker på vägen till kassan, men det var lätt inte värt mödan.

Besviken körde jag hemåt Kungsbacka för att ta en joggingtur. Under denna kom jag fram till att det borde vara omöjligt om inte olagligt att misslyckas med shopping på detta sätt. Jag satte kurs mot Kungsmässan där man i lugn och ro kunde prova, få hjälp och köpa saker. Ett par stövlar och lite smink rikare åkte jag hem-nöjd med mina köp och tacksam över närheten till Kungmässan!

Vad säger man och hur är man gentemot någon som är döende? Tankarna gnagde i huvudet när jag körde ner till Varberg i morse. Svängde in om Ica  för att köpa någonting att ta med mig. Kerstin älskar natur så blommor blev ett självklart var. Blomma it is tänkte jag och stryrde stegen mot ica (olyckligtvis det enda som är öppet före 10 på morgonen). När jag hittat blomavdelningen sötte jag på ytterliare en patrull. Resonemang med mig själv:

-Åååå orkideer!!! Och linljor!!! Det tar jag- man ska ge bort någonting man själv vill ha!!!
-Men hur var det nu-inte vita blommor till någon som är nära döden..? Right?" 
-Fast om hon inte vet om att hon är obotligt sjuk-gäller regeln då? 
-Men om man håller på att gå bort känner man inte det på sig då?
-Vet Kerstin eller vet hon inte hur illa det är med henne?
-Ne, jag blir knäpp-mamma får köpa blommor på söndag
-Bullar och kakor tar jag, det har jag hört ska gå hem...

Jag tror allt bli fel om man analyserar och tänker för mycket på det. Ibland blir det t.o.m. värre när man försöker göra allting så perfekt. Det är tanken som räknas-visst är det?

När jag kom in blev jag väldigt positivt överraskad av hur mycket bättre Kerstin verkade må jämfört med i onsdags. Hon stod på benen och fullkomligt lös upp när hon såg att hon fått besök. Idag kunde hon prata bättre, kände igen omgivningen och personer och kom i håg bärre. Jag hämtade en rullstol och lånade ut min jacka (vinterjacke-där är ju jättekallt) och tog istället på mig hennes jacka. Vi körde ut till parken och gick en promenad och satte oss och fikade i solen vid en fontän. Kerstin njöt verkligen av att slippa den sterila avdelningens fångenskap. (Väggarna, apparaterna och ensamheten-jag vet verkligen hur liten och ledsen man känner sig när man ligger där och stirrar i taken.) Vi småpratade om Berit, John och flytten. Hon ville verkligen att tiden skulle stanna där och då- "Livet är såå härligt".

När vi satt där och njöt som bäst med vår fika kom den JÄTTESNYGGA doktorn som opererade mig för ett par år sedan förbi. Jag trodde jag skulle sjunka under jorden när jag upptäckte vad jag hade på mig-världens tantigaste och oannigaste jacka. Well well-det bjuder jag på. :)

Nu är jag fullkomligt övertygad om att Kersin vet hur det ligger till med henne. Självklart sa jag inte det till henne, men läste man mellan raderna så tog hon själv upp det...


Visst är det likt Eddie?

Idag tillbringad grupp G (även kallad glassgruppen) dagen på pedagogen. Vi började dagen med en diskussion som verkligen låg på gränsen till ett bråk. Som tur var lade vi ner stridsyxan och fortsatte arbetet mer produktiv. Efter 7 timmars pluggande hade jag fått nog och behövde göra någonting annat. Hockey hade varit perfekt, men när vi skulle köpa biljetter kom jag på att det inte alls gick-jag skulle vara hundvakt *precis det jag ville göra när man känner stämningen redan i kön-not* 

Behöver du glasögon Amanda? :P



Men seriöst-vad gjorde Honken?!? Att "göra en Salo" kommer nog döpas om till att göra en "Holmqvist".... Att loosa så stort mot Djurgården, det håller inte.... Nu är det jag som ska iväg och hejja fram dem till vinst inom snar framtid. I stället för att se på kvällens fiaskot behövde jag verkligen skriva klart arbetet hemifrån.

Arbetet blev precis klart. NAJS-för jag orkar verkligen inte se det mer! Bort bort bort! Alla dessa krav, tider och saker som "måste göras" hela tiden gör mig galen. Jag längtar verkligen efter en helt ledig dag- en dag när jag utan stress kan shoppa på stan i min egen takt, kan pyssla hemma, måla naglarna och bara tänka på mig. *egovarning*

Känns som om jag lever i en karusell för tillfället. Allt har blivit till "måsten"- jag måste gå till skolan, jag måste plugga, jag måste hinna umgås med familjen, jag måste ställa upp för nära och kära, jag måste komma på vad jag vill plugga framöver, jag måste t.o.m. se på idol (inte för jag jag verkligen känner för det och vill-utan snarare ännu en inplanerad tid att passa). Det känns som om jag inte hinner med det jag vill- och även om jag vill göra någonting som är ett "måste", blir det inte alls lika tillfredsställande när jag vet att jag "måste" göra det. *suck*

Det kanske bara handlar om att ställa om till ett vardagsliv med tider m.m. Eller så kanske det är någonting som stressar upp mig och får mig att känna att allt blir ett litet kaos som snurrar på. Inte hjälper det att jag fortfarande inte är riktigt kry-det mesta känns lite tristare när man är sjuk...

Om jag skulle försöka se till det positiva..? Hmmm... Arbetet är som sagt klart nu-well done- nu slipper jag se det mer! När jag kom hem från skolan gick jag en höstpromenad, i solen bland fina och färgglada träd, med pappa och hund. Benzo flög runt från löv till löv och viftade med svansen.

     
Hösten är vacker när himlen är blå, solen skiner och löven sitter färglada på träden

Nu ska jag göra som väldens sötaste och bästa vovve-soooooova...


Dröm sött Eddie

Natten till tisdag skulle Kerstin (som är Berits syster) sova uppe i min våning i Kungsbacka. Hon var för dålig för att sova själv hemma hos sig, och vi tyckte att hon skulle sova hos oss, så att vi skulle kunna ha lite koll på henne. Hon kan dock inte i säng alls, så dålig var hon. När hon skulle gå och lägga sig segnade hon ihop och slog huvudet i väggen. Det var droppen-in till sjukan på stört! Efter diverse övertalning bar det av. Första anhalt Kungsbacka sjukhus, där de som beräknat inte kunde hjälpa henne, utan skickade henne vidare till varberg.

På akuten gick det ganska snabbt. De undrade givetvis varför vi inte kommit in tidigare, men vad gör man men en vuxen människa som vägrar söka vård?!? Hon blev inlagd på strokeenheten, och det var precis vad vi alla trodde. Att stackars Kersin hade fått en hjärnblödning...

Vaknade på onsdagsmorgonen av att mamma sa att jag skulle köra till kerstins lägehet och kolla vad hon hade för mediciner. Jag tog Berit med mig och vi packade lite grejjer som Kerstin kunde ha på sjukhuset. När vi kom hem dröjde det inte mer än 15 minuter förrän en helt förstörd Bejjan knackade på dörren. Hon grät och skrek, fick knappt fram vad hon hade att säga.

"Det är inte en hjärnblödning!!!! Det är massa hjärntumörer!!! de går inte att operera!!! Vad ska jag göra????? KERSIIIIN!" Lilla, snälla, omtänksamma Kerstin... Hon som alltid finns där, ställer upp, försöker hjälpa till, är så tacksam, gjädjer sig åt det lilla, är Benzos bästa vän och en riktigt bra vän till familjen. Sist men inte minst är hon Berits syster, närmaste vän och anhörig.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra för Berit. Jag tror inte jag fick fram så mycket alls, utan kramade henne länge och satt med henne och klappade henne på ryggen. Vad säger man när någonting sånt inträffar? Hur tröstar man, när det inte finns nåt hopp? Jag tror att ,man bara ska finnas där, och visa att man bryr sig.
Tillsammans med Berit skrev jag ner lite frågor till Kuratorn som skulle ringa senare under dagen. Sedan ringde jag till kommunen och fixade så att John (hennes man som har alzeimers och inte heller lång tild kvar i livet) fick komma till ett servicehem ett par veckor. Bejjan kan ju inte ta hand om honom, när hon inte kan ta hand om sig själv. Desutom tror jag det är viktigt för Bejjan att hon får vara med sin syster, nu den sista tiden.

När kommunen kommit och tagit hand om John körde jag ner Bejjan till Varbergs sjukhus. Där träffade vi en avmagrad och förvirrad Kerstin, som inte själv hade fått någon information om diagnos. Vi tyckte det var onödigt att berätta i dagsläget, eftersom det inte finns någonting att göra åt det. Kerstin har precis köpt ett hus i Varberg vid havet, vilket hon drömt om länge. Hon glädjer sig sååååå mycket åt att flytta in där om ett par veckor. Kan hon inte få tro att hon ska få göra det?!? *herregud vad ledsamt*

Kerstin kan inte alls prata längre och vi vet inte hur mycket hon förstår. Hon ligger och stirrar i taket hela dagarna, kan varken läsa, skriva eller titta på tv. Berit försökte samla ihop sig när vi var hos Kerstin, men fick gång efter vartannat springa ut med gråten i halsen. 
 
Kerstin är 70 år, men har fram till för två veckor sedan, varit pigg och frisk som en nötkärna. Hon skrattade alltid och livade upp stämningen. För två veckor sedan började symptomen komma. Hon fick svårt att minnas och pratade osammanhängande. Det blev värre och värre.